If you want to know more just click on the words in the text.

Some parties take place at the end of March like the legendary Free Heel Festival in Livigno,
a must for every fan of Telemark. If this is your kind of fun just block next years
19th version, 6-12 April 2013.

The answer for most resorts seem to be rock concerts on the mountain or in the village.

Here are some samples:

Portes du Soleil had a number of concerts on the mountain during a couple of days in March,
they called it Rock the Pistes Festival

Zermatt has its own unplugged version of party going on this very week

Sölden has its reputation of being a party town to defend and they present themselves
as the Alpine Hotspot of Sports and Lifestyle. They have a Electric Mountain Festival
9-21 of April. The top name is (or was) the French Super Star DJ David Guetta.

Val d’Isère has a couple of days of Party, they simply call it Fetes de fin du Saison
Mostly French locals and British tourist but supposed to be quiet fun, 27/4-1/5.

The wildest Party of all is said to be the Mega Concert Mega Party at Idalp in Ischg on the
30th of April. This year Mariah Carey will be on stage at 13.00 in front of an audience of 20.000.

Previous years have seen superstars like Elton John, Tina Turner and Roxette.

The craziest end of season happening by far is the Defi Foly in La Clusaz where the
little cute and quiet mountain lake Lac des Confins becomes the scene of a fun and
crazy attempt to traverse the lake on skis, boards and all kind of imaginable vessels.
Watch this 5 min movie (in French) defi foly

And if you don’t like the idea of ending the winter there is a place that usually
have another 2 month of skiing and the season actually starts with a Party on the
24 of May. 790 cm of snow at the bottom station. Hello Stryn

Cin Cin, Santé, Saluti, Prost, Skål

Eftersom vi hade en kort första dag så passade vi på att dricka en god kopp kaffe
på Le Petit Royal Café.

Väderprognosen såg inte strålande ut, men vi tänkte att det ändå vore kul att gå upp
på Breithorn på väg till första hyttan som var Ayas på italienska sidan. Breithorn är
känd som Alpernas lättaste 4000-meters topp och nås nästan med Europas högsta
lift till Klein Matterhorn 3820 m. Sen går man de sista 300 höjdmeterna upp till toppen.
Bestigningen är enkel då det i princip bara är en brant backe upp, dock på glaciär och
hög höjd.

Vi gled ner på platten och satte på skinnen. I Italien sken solen, men tittade man åt
Schweizsidan var det tjockt. Så det blev bokstavligen in i dimman upp till toppen. Sikten
var tyvärr så dålig när vi kom ner att vi valde att inte ge oss ut på glaciären ner till Ayas.
Istället åkte vi ner till Testa Grigia för att övernatta och hoppas på bättre väder nästa
dag.

Hyttan ligger precis på den italienska sidan av gränsen på 3480 m. Här sover man
kungligt i våningssängar med riktiga täcken. God pasta till middag och riktigt italienskt
kaffe. Frukosten var också en positiv överraskning med allt från yoghurt, bröd, ost,
skinka, juice och kaffe. Lite annat än på vissa hyttor där man bara får bröd och
marmelad att kolhydratsladda med.

Här är utsikten från vårt rum i ljuva morgonstund : )

Vi lämnade Testa Grigia efter frukost och knallade upp till Klein igen.

Vi befann oss själva i strålande väder och hade perfekt sikt upp mot Breithorn, men i
dalen i Italien låg ett tjockt molntäcke. Vi fick tänka om igen… Prognosen var dessutom
riktigt dålig så vi åkte Schwarztour ner mot Zermatt igen.

Väl nere på Gornergletscher har man bra koll på andra sidan av Breithorn som ser
betydligt mer svårbestigen ut.

När vi kom ner till byn tröstade vi oss med en after ski på Snowboat.
Sen lagade Sandy korvgryta åt oss i lilla lägenheten, gött!

At the bottom we met some other mountineers with heavy back packs heading
towards the hut.

Almost there we passed the Zwillings Glacier where it meets the Grenz Glacier.

We got to the Hut and had a nice afternoon in the sun.

The hut is almost like a hotel nowadays with toilets and shower in the hut, heating and
single bunkbeds intead of the dorms that was the only option in the old hut.

The food was nice and we had a good view of the sun going down behind Matterhorn.

The alarm went of at 4 am and we set off at 5.15 am with our head torches.

I love the mornings in the mountains. It was a clear night, so calm and walking
is almost meditative. Then the sun rises and you are surrounded by beautiful peaks.

We made it to the 4200 m then I was to tired to continue. From there we had a good
view of many of the surrounding 4000 m peaks. Breithorn 4164 m, Lyskamm 4527 m,
Matterhorn 4478 m and Nordend 4609 m.

Then we skied down. Starting off a bit hard and icy…, but in the end we found some
surprisingly nice snow : )

MVI_2256

Keep Touring!

/Anna

Halvvägs upp till Titlistoppen. Nedan skymtas Titlisbanan

Vacker vy från Titlis

Efter några pustande andetag kom vi upp. Det är ju inte varje dag man springer
uppför på 3238 meters höjd.

Jossan och jag är ärade fans av alporten Mürren. Här spanar vi in bergstopparna
Jungfrau, Eiger, Mönch och Schilthorn.

Topparna - lätta att spotta.

Team J&J

Snön är vindpackad uppe på toppen, men längre ner i Steinberg väntar mjuk vårsnö.

Time for take off. Jossan tar täten och Steinberg ligger rakt under oss. Jiihaaa!

Nu är det bara Talabfahrt kvar. Bara.

I början av Talabfahrt hittar vi Loyd från Sydafrika. Han har hamnat lite tokigt till
och vet inte hur han ska klara att åka ner för hela Talabfahrt. Med mycket vilja
och coaching löser sig allt!

Hope to see you soon again Loyd. You are a true fighter!

Vi säger hejdå till Loyd och går till Ski lodge för en liten kall och kallskuret.

Jocke vet vad som krävs för ett perfekt avslut på dagen.

Over and out. Mission complete!

Förra veckan tog jag tåget från Zermatt till Chamonix. Jag brukar använda restiden till
att jobba, men på ”lillputtetåget”, Mont Blanc Express från Martigny-Chamonix tog
batteriet slut och till skillnad från de vanliga schweiziska tågen fanns inga eluttag.
Jag fick helt enkelt luta mig tillbaka och bara njuta av tågresan.

Det hade varit synd att missa den här utsikten.

Väl framme i Chamonix mötte jag upp Tompa som jag skulle ha en grupp ihop med i
Courmayeur och Peffe för att få en av våra minibussar. Det är lite pyssel att få
logistikpusslet att gå ihop, men oftast hittar vi en smidig lösning.

I Courmayeur var det riktig vårvärme. När vi kom fram hade vi möte med bergsguiden
Alberto för att stämma av vad som var möjligt att göra med de som ville åka off-pist.
På grund av värmen sa han att det i princip bara gick att åka Valle Blanche eller Toula.
Off-pist i systemet var inte att tänka på då det inte frös ordentligt ens på natten.

Vi hade en magiskt fin rekardag och även om det var varmt så var basen bra och till
och med längdspåren i Val Ferret såg fina ut.

På nedvägen hade vi fin utsikt på italenska sidan av Monte Bianco.

Vi åkte igenom systemet och hälsade på de som skulle hälsas på på berget sen kände
vi oss redo att ta emot våra gäster som skulle ha konferens i Courmayeur.

På torsdagen mötte vi våren i Aosta när vi körde ner för att handla dryck och snacks
till transfern och hälsa på vårt transferbolag. Sen kom gästerna och på fredagen
visade Courmayeur sin bästa sida med strålande sol och en fantastisk lunch på
berget. La Dolce Vita at its best! Off-pist gänget åkte Valle Blanche och åt lunch i
Chamonix, det var ett glatt gäng som satte sig i möte på eftermiddagen.

Sen fick vi lite skruttväder och på söndagen regnade det hela dagen. Ett gäng tappra
åkte ändå upp på berget och vi avslutade med enligt ryktet Italiens bästa pizza på
klassiska pizzeria Tunnel.

Kontrasterna är många. När jag kom tillbaka till Zermatt i söndags kväll vräkte snön ner.

Sen åkte vi champagnepuder i Schwarzee skogen : )

Härligt!
/Anna

Here is Sheila, Neil, Uffe and me all excited to go on the Glacier. We took the lift
up to Klein Matterhorn.

To get to the Schwarzee Glacier you have to do a long traverse behind Breithorn.
For the last part it is easier to put your skins on and then you skin for about 30 min.

Neil took the lead. There are several nice ways to get down and we got some nice turns in.i

In the middle you cross a beautiful part of the glacier. Almost like a post card!

Some people headed towards Tommie’s bowl, while we found a nice line on the right
side of the big bowl. At the bottom we stopped on the moraine for a picnic.

From there we could see the persons that headed for Tommie’s bowl coming back over
the ridge and releasing a small avalanche. We also had a great view over our run.
It is one of the longest off-pist runs in the Alps since you start at the top of Klein
at 3 982 m and you end in Zermatt 2 300 vertical meter down.

We continued down the Death Valley as we call it. It is like a valley in the glacier.

In the end you pass through the glacier tongue.

We stopped for a quick beer at Arolied in the sun and then a short after ski at
Sparky´s bar. A good ending of a perfect day!

Denna onsdagsmorgon började strålande. Jag och Herr Nilsson begav oss till
Hammarbybacken för att få ett par frukoståk innan det var dags att bege sig till kontoret.

Fallhöjden kanske inte är legendarisk men solen strålade och Haglöfs bjöd på
frukost – stämning!

Ett stort tack till Per Jonsson, Haglöfs och alla andra för detta trevliga initiativ!

Peffe Brzezinski visar vart skåpet ska stå!

Alpine Legends egen Peffe bor i Annecy och har la Clusaz som bakgård. Han
bjuder på både storytelling och guidning på berget.

Utsikten från Massif de l'étale 1957 m.ö.h

Det säga att det är svårt att fånga en vacker utsikt på bild då den är alltid bättre
i verkligheten…

La Clusaz är även freestylelegenden Edgar Grospirons hemmaplan. Ja, vill man åka
puckel finns mängder att välja mellan. ”Do like Edgar” eller så freestylar man i liften
istället…

En kaffe i solen kanske?

Lokalborna och bröderna med svensk mamma driver Telemark café. Om man har tur
får man till och med en ”puss” när man kommer in.

La Clusaz har nu ett snödjup på 320cm och vi är nöjda efter dagens skidåkning. Solen
fortsätter värma långt inpå eftermiddagen. Det är en lyx att få skida med både Anna
och Peffe som bjuder på gott sällskap och bra tempo på berget. La Clusaz gillar vi
skarpt. En pärla i franska Aplerna.

legendarisk råbiff till lunch på legendernas favorit hak

Vi får äran av Bjørn Aaseruds sällskap, en Alpine Legends-favorit och lokalbo i Megève.

Team electric violet med lokallegenden Björn Aaserud bakom kameran

Att vår egen legend Peffe Brzezinski har bott i Megève i 13 år står kanske inte skrivet
i historieböckerna, men väl känd och bekant är han med mer än bara människorna
och bergen. Peffe guidar oss runt och visar oss sina ”praliner” som han kallar sina
favorit-offpist-repor. Och vi njuter.

Ski in - Ski out. Vad annars?

Bjørn Aaseruds egendesignade Chalet, självklart med Ski in – Ski out.

Hemma hos gästvänliga Bjørn, Hege och Lea får vi bo. Här fortsätter vår konferens.

När mörkret faller över en by som Megève lyser staden likaväl. Den glittrande
Swarovski prydda julgranen förgyller torget framför kyrkan, dyra butiker finns det
gott om, blandat med créperier, mysiga caféer och barer. Här finns allt och lite till.

Väl dags för middag finns det inga spärrar för vad som serveras. Njutning och
välbefinnande står högst upp på menyn.

”When in France, do like the frenchman” Ja, maten den flödade. Med rätter som kanin,
grodlår, lever och chokladmousse med maräng som avslut konstaterar vi middagen
som både en smakupplevelse och njutning.

Slutet gott allting gott. En konferensresa i Megève ligger på högsta nivå för alla
smaker och lökar. Bra offpist och pist-skidåkning finns. Då många av de vanliga
Megèveturisterna knappt åker skidor, utan mest dricker skumpa, talar för sig själv.
Berget är ofta folktomt, framförallt på förmiddagarna. För den skidpassionerade
människan är det en dröm!

Vägen upp till Val´d Anniviers är ganska spektakulär då den går längs bergväggen med
branta långa sluttningar bredvid sig. Vi checkade in på vårt lilla hotell och tog kabin-
banan upp från Zinal. Zinal är ett ganska litet system, men med många fina ytor att
åka på. Med tanke på att sista snöfallet kommit för ett par veckor sedan hade vi inte
så höga förväntningar på snön.

Vi tog oss upp mot freeride området och bootade en bit till.

Där hittade vi helt ok snö och fick till och med några svängar i ospårad kallsnö.

Lunch åt vi på Les Marmottes i strålande väder. Fast flaggan är schweizisk känns det
lite som att vara i ett annat land då språket är franska och maten franskinspirerad.
För att orka med en hike till åt jag den franska alprätten tartiflette med massor med
ost och potatis.

På kvällen gick vi en runda i Zinal och bokade bord på Hotel de la Post.

Lite förvånade blev vi när det började rulla in bil efter bil i byn som kördes av
personer i kycklingutklädsel. Det visade sig vara guggenbandet som var i antågande
för det var ju faschtnacht i Schweiz. Vi fick en glimt av bandet på restaurangen
precis när vi kom dit vilket kändes lagom för det är inte direkt någon bakgrundsmusik
dom spelar.

Sen sov vi gott på Hotel Besso som fått namnet av toppen som syns från byn.

På morgonen vaknade jag till den här utsikten. Planen var att åka skidor över från
Zinal till Grimentz, men vädret drog in och vi såg inte tillräckligt mycket för att en
sådan tur skulle bli bra så vi åkte ner till Zinal och tog bilen med oss över till Grimentz.

Byn är nog den mest genuina jag känner till i Schweiz. Bykärnan är mysig och väl-
bevarad med vackra gamla trähus och små trånga bilfria gator. Byn har flera gånger
fått utmärkelsen Alpernas finaste by.

Både Zinal och Grimentz ligger högt med skidåkning upp till 2800-2900 m. I år fick dom
grönt ljus på en ny lift från Grimentz till Zinal som sammanlänkar byarna.

Det betyder att två bra småsystem redan nästa vinter är sammanbyggda. Spännande!

Vi avslutade med en crepes i byn innan hemfärd  och det känns som att jag gärna
åker tillbaka hit igen om inte förr så när nya liften är klar!

//Anna

We took the last train up to Sunnegga and sledged down to Othmars Hütte.

We were a mix of Swedish, English, Australian, German, Canadian, Swiss people and
the dog Maggie, who loves to go sledging or more precise to run along the sledge.

First a bit of walking and they off we went.

We had a nice cheese fondue at Othmars Hütte and to avoid getting a lump of cheese
in our stomage we ended the dinner with a Willamine Birne, a local schnapps with pear.

It was a happy crowd sledging down in the dark after dinner.

Keep sledging and eating cheese!!!

/Anna

We took a chairlift just by Cime Biance and we all simultaneously forgot that we had
our touring backpacks on and not the usual slim off-pist pack. So half hanging out of
the chair without being able to close it we laughed all the way up. Then we headed
towards the Cime Bianche valley.

Here is Paul and Carolina at the top of Cime Bianche. It is a beautiful valley, but the
skiing was a bit challenging with windblown crust at the top.

In the end we got some nice turns in the woods before coming down to St Jaques.

The run ends just 80 meters from Henriks house so se stopped to say hi to Henrik and
sat on his balcony for a while. It was amazing how big the difference in temperature
was just one run from Klein Matterhorn with minus 20 we were sitting on Henriks
balcony drinking water in our underwears and probably +10.

We continued to Frachey and took the lift up to Campo Base for lunch. Hasse and
Karin also came by to say hi.

Salzicca was the recommendation so we all enjoyed a sausage roll with pommes frites.
Then Hasse guided us over via Stafel towards Alagna. We met up with Uffes friends
who rented an apartment there for two weeks.

The after ski was held in the wine bar and according to the boys we were served by
the best looking girl in Alagna ; ) Also the police came in for an after work.

The next morning we left Alagna to head back to Champoluc and Cervinia.

It was a cold nice morning and the pists were great.

The plan was to tour back to Cervinia, but with -27C on the top of Klein we thought
we better save that for the spring. There is always more to explore.

KEEP EXPLORING!
//Anna

Hasse and Henke putting on the skins in the crispy cold morning, just below Bettaforca.

Stepping up with skins along the beautiful ridge of Palon de Resy, just above the
village of Saint Jacques, with a view all the way up to Cervinia in the background.
No wind, sun warming up but still minus degrees in the air. Quiet, just a few mountain
goats around, except for ourselves…

The three dahus finally on the top of Palon de Resy, 2675 meters above sea level.

A dream coming true; Henke finally cruising the huge steep fields of pow of Palon de Resy
after been sending wistful glances for decades on the conspiciuous south face.

Hasse diving into the rediculously nice snow of the larch tree forest behind Resy.

Three friends and a snowy mountain. Thats all you need, certain days. Hasse letting go
into the woods!

The perfect run is always finished off with taking off the skis one meter from the hidden
bar in the forgotten village around the bend at the end of the valley. So also today.
Sweaty, happy and stoked we sat down in the small Bar Fior di Roccia for a huge plate
of spaghetti alla Valdostana. We could easily call it a day. Living the dream.

Happy skiing to all of You! Magic winter 2012 is full on.

/Henrik

Vår guide Ina hörde av sig igår och undrade om den lättaste vägen från Cervinia till
Engelberg var över berget via Zermatt och det är det ju så hon tog packningen på
ryggen och kom förbi. Det var fortsatt bitande kallt med klart och fint väder. Ina och
Hasse hade precis skickat hem sin grupp från Cervinia och som de goda guider de är
hade dom gång på gång påmint gästerna att hålla koll på varandras näsor. Trots det
lyckades Ina förfrysa sin egen.

Det är lätt hänt när det kryper ner mot -20, men Ina ser lika glad ut för det.

Ännu gladare var hon när vi fick åka elektrowagen rally genom Zermatt för att hinna
med tåget. Gatorna har ganska mycket packad snö och is på sig så vi bokstavligen
hoppade fram mellan människor och andra ”elktros” och Ina hann precis!

Kul att få en glimt av henne, härliga Ina : )

KEEP CHECKING EACHOTHERS NOSES IN THE COLD!
/Anna

I came to Zermatt just before New Year and we had a fantastic start with loads of
snow and time to enjoy it in good company.

Our new electric violet clothes from Peak Performance together with a lot of other bright
colored clothes influenced Jeppe to start calling us the caramels.

Here are the caramels, Carolina, Ida, me, Ola and Eve in front of the famous Matterhorn.

Around lunch time we passed by our friend John Wilhelmssons book exchange on
Gornergrat.

We lost Jonne 5 years ago in an avalanche and his book club friends made him a book
exchange just on the top of the run. It is a beautiful place and we have had many nice
picnics here since. Reading books and letters, looking at pictures and memories. If you
are lucky you might find snus and a cold beer in the box or even a bottle of Laphroaigh.
It took some digging before we found it, but it was still there and intact.

Gornergrat was beautiful and untracked : )

As we used to say back in the days, just another shitty day in Paradies!

After two weeks in Zermatt I went via Engelberg to Davos where we had the pleasure
to work in Morosani hotels and to welcome a returning client. For the skiers it was
outstanding conditions already when we arrived in Davos and many came back after a
day in the off-pist with a big smile saying they had the best skiing of their life!

We got another meter while we were there and Lian took this picture just outside Davos.
Looks like someone had some digging to do to get that one out.

Let it snow!
//Anna

Självklart handlar det förutsättningar och definitioner.
Om vi börjar med den smala definitionen av en by, så skall den ha minst 29 invånare,
minst 9 hus, en kyrka, en borgmästare och en skola. Det säger sig självt att
många platser på vår jord faller utanför denna avgränsning. Alla tempel och
moskéer, hövdingar och byäldste faller exvis bort men det kan kanske förklaras
av att den tyska journalisten gillar Alperna..
Hur som helst så har han studerat nysnömätningar och konstaterat att Damüls i
Vorarlberg fått mest snö under en 7 års period nämligen 9,3 m i snitt/år.
Just i år lär det vara långt mycket mer ty Schweiziska snö och lavininstitutets
mätningar visar att Alperna på sina platser har fått 2½ gånger än det normala.
http://www.slf.ch/lawineninfo/schneeinfo/hsm/index_EN

Damüls ligger i den nordvästra delen av Alperna som möter den fuktiga Atlantluften
som vintertid regelbundet sveper in över Europa.

På bilden ovan kan man ana Bodensjön och det tyska plattlandet varifrån vindarna
med den fuktiga luften kommer.

Här faller snön och lägger sig vackert över skidområdet mellan 1300 och
2000 m.ö.h.

Jag var lite fascinerad av sprickan i snön som visade sig vara ett översnöat
lavinstaket på ca 3 meter.

En ”officiell” mätpinne strax utanför mellanstations lifthus.

Damüls bykärna 1342 m.ö.h. består av en kulle med en vacker kyrka sprängfyllt
med konst och statyer i trä från 1500-talet som ser helt opåverkade av tidens tand.

Min slutsats är – Snö är bra för själen

Early morning walks to nearest temple is a daily routin. Hinduism and Buddhism are put
together in a “practical cocktail” and you do talk to the gods and offer flowers and incents.

In the middle of the chaos there are oases of calm like the Bouddhanath Stupa
with “The all seeing eyes”. Locals, tourists and monks walk around it together,
clockwise in calm and peace.

Married women are wearing red and they have golden earrings although that’s all
they have. My college Pi-Charlotte and one of her friends on an early morning walk
in the sunrise.

We are heading north in a Jeep for 5 hours, to the National Park of Lang Tang,
a 7000m. We see the Mother of mountains Mount Everest east of us.

3 guides, 3 chefs and 6 sherpas where taking care of us for 6 days. Guiding,
serving, coocking , carrying all equipment and us too when it was steep.
Fantastic hard working and friendly people.

This kids lived at 2000m with a beautiful view. No Dahus around but some
mountain cows…
Last people we saw during 5 days on our little expedition.

Sudip was our service minded, caring and professional head guide. One of the best
I have met. He and his colleges brought us safely from 1800m up to 4100m and
down again to 1600m.From rice fields and rainforests up to snowy mountains.

Dinner is prepared in the sunset with the Himalayan Mountains behind. A three
course meal is served in the blue tent every night. We can recommend the
Panch Pokhari, 5 lakes Trek , 4060m by all means. And there are hundreds of
others still to discover….

Thanks to our guideteam, Pi-Charlotte, Anna & Susanne from Lian

Den stora fördelen är naturligtvis är snögarantin om uttrycket tillåts. Med 10 cm
nysnö är det fantastiskt. Och den kyla som glaciären avger skapar goda
förutsättningar för nederbörd i form av snö i omgivningen. Tignes har sin glaciär
La Grande Motte öppen för skidåkning 365 dagar om året. Val d’Isère har en liten
glaciär Pissaillas som bara är öppen en månad på sommaren men är ett säkert kort
under för och eftersäsong. Les 2 Alpes består egentligen av två glaciärer men har
fallit offer för sin egen framgång och har dessvärre ofta kö bestående av
entusiastiska italienare.. Les Diablerets i närheten av Gstaad är i plattaste laget
men när snön väl kommer finns här några riktigt fina åk i dess omedelbara närhet.
Zermatt och Cervinia delar sannolikt på den bästa glaciären för skidåkning.
Nästan 1000 m fallhöjd slår Sveriges största skidort…
Saas Fee är populär bland snowboardåkare.
Tirol har fem glaciärer. Stubai och Hintertux ligger inte långt ifrån Innsbruck.
Ötztal och Pitztal delar samma bergsmassiv som Schnalstal på den italienska sidan.
Kaunertal är den senaste och märkligt nog den minst kända av glaciärerna i Tirol
ty den är väl värd ett besök.
Zugspitze, Bayerns högsta topp har en glaciär som ligger i gränslandet och som
nås med kabiner från Österrike en klassisk bergbana från Garmisch Partenkirchen.
Kaprun i närheten av Zell am See är väl för oss svenskar den mest namnkunniga
av alla. Mölltaler Gletscher i Kärnten i skuggan av Grossglockner är en riktig pärla.
Italien kan skryta med 1½ glaciär nämligen ovan nämnda Schnalstal / Val Senales
i Sydtyrolen samt Stelvio som dock bara är öppet på sommaren ty vägen dit är
vinterstängd.
Och det var hela listan.

Och så några till.

Några glaciärer lämpar sig bara för längdåkning tex Plaine Morte vid Crans Montana
eller Dachstein ovanför Ramsau.

Till detta kommer ett antal skidorter som i sina skidområden har en glaciär eller två.
Flims och Engelberg har båda varsin liten glaciär nära toppstationen där man
liftburet kan roa sig om snön skulle tryta. Ex vis Andermatt, Les Arcs, La Plagne,
Val Thorens, Alpe d’Huez, Verbier, Arabba har alla en glaciär ”mitt i pisten”

Det finns två magiska glaciärturer man bör göra i sitt liv. Den legendariska Vallée
Blanche från toppen av Aiguille de Midi som föder många av de 500 Bergsguider
som lever i Chamonix eller från Punta Hellbronner med någon Guido från Courmayeur.
Den andra gör man på egen hand genom att från toppen av Diavolezza följa den
10 km och dagligen kontrollerade ’Skiroute’ ner till Monteratsch.

De allra flesta av Alpernas glaciärer är dock otillgängliga för skidåkning. De finns
på hög höjd i ogästvänlig terräng. De rör sig sakta över ofta ojämnt underlag vilket
gör att det bildas sprickor. Dessa sprickor är förrädiska ty de kan vara täckta med
svag snöbrygga och ibland kan de även sluta sig… Tipset är: ta med en Guide

Det finns även underjordiska glaciärer som fascinerar med sin eviga kyla även
under heta sommarmånader.

Världens största isgrotta http://www.eisriesenwelt.at

Alpernas längsta glaciär Aletsch börjar egentligen som tre glaciärer kring toppen
av Jungfrau. De krockar vid Concordia och glider sedan ner mot Brig i Wallis.
Hela regionen finns med på Unesco lista över världsarv.
Den är dock pytteliten 120 km2 jämfört med Islands tillika Europas största;
Vatnajökull 8300 km2

Mera kyla åt folket

As the entire Italy apart from the Po plaine is mountainous I have chosen to
limit the choice to cheese made close to the Alps. Fontina is made in Aosta,
Gorgonzola in Piemonte and Grana Padano which often is mistaken for the real
Parmegiano. That the Dolomiti cheese is produced locally goes without saying

The austrian cheeses are less know and often just called Bergkäse which could
be anything of the above mentioned hard cheese and they are often just delicious.

If want to know the locals, to know where to ski or not
- ask them about cheese
Say cheese and you’ll get a smile…

Låt oss ta det hela från början. Berg omgivna av vatten/hav
får nederbörd. Ju högre berg ju kallare är det. Normalt sjunker
temperaturen med ca 1 grad per 100 höjdmeter.
Isoterm 0 grader dvs fryspunkten höjd över havet brukar anges
i väderrapporter i bergsområden. Det brukar snöa strax (i höjd
räknat) nedanför fryspunkten.

Snögränsen i Alperna sjunker under vintern och stiger under
våren. I normalfallet ligger nollgränsen kring 4000 meter på
sommaren och 900 m på vinter. men det finns stora lokala
variationer. I östra alperna är nollgränsen oftast lägre,
snarare 700 m, på grund mer utpräglat inlandsklimat, vilket
förklarar varför Österrike med sina lägre dalgångar oftare får
snö än regn.

I Skandinavien är breddgraden mer avgörande än höjden.
Men även här finns naturligtvis stora lokala variationer.

I Alperna är snödjupet naturligtvis beroende på nederbörds-
mängden men även på (frånvaron av) tjäle, vind och framförallt
solens inverkan.
Snötäckets djup är alltsomoftast mycket ojämnt.

Just i detta nu finns det i trakten av Mercantour strax norr om
Nice snö på nordsidan av berget ner till 2400 medan man på
sydsidan måste bege sig upp på 2700 m innan snön breder ut sig.

Lokala variationer

Om det ligger en glaciär på hög höjd för den ofta med sig ett
kallras dvs kylig luft som kryper ner under den ”allmänna”
fryspunkten, vilket är fallet i t.ex. Engelberg eller Andermatt.

Dalgångens väderstreck påverkar även den lokala temperaturen
som gör att det kan snöa på ena sidan ett berg. På många
platser i den 130 mil långa Alpkedjan pratar man även om
vädergräns. Där nordalperna möter sydalperna. Chamonix och
Courmayeur ligger knappt 15 km från varandra men har olika
väder minst var 3e dag.
Det finns bergsområden där vädret fastnar där Grossglockner
är det mest omtalade.

Så vart ska man åka? Med lite tur får man snö..

De finns många skidorter som med statistikens hjälp försöker
hävda att de har/får mer snö. För att nämna några sådana
platser; La Thuile som ligger öster om ett högt pass i Aostadalen
får ofta mer snö än omgivningen, liksom den vackra men guds-
förgätna hålan Bonneval, Flaine ligger på något idealiskt avstånd
från Mont Blanc och får ofta mycket snö, Andermatt är ett
omtalat snöhål, Fieberbrunn som trots sin låga höjd får ofta mer
snö och är nog den lägsta orten i Alperna att arrangera
Freeride World Tour.
Arlberg skidåkningens vagga i Alperna har med sin långa tradition
gott om snö, men någonting har hänt?
Platsen som slår alla med häpnad torde ändå vara Warth i
västra Österrike som aldrig har förstått idéen med snökanoner.

Klimatförändringen då? Javisst ser vi saker ske men de ger inga
enkla svar. Glaciärer krymper, men det snöar mer, det snöar
under udda tider, vi har upplevt flera högtryck utan nederbörd
under 4-5 veckor mitt i vinter, det blåser mer, vi har sett
skidområden avsluta sin säsong med rekordmycket snö och
förra året täcktes hela alpkedjan av sällan skådad snömängd
i november.
Osäkerheten får vi nog fortsätta leva med.

Öka din chanser genom att börja tura. Med stighudar under
skidorna kan du nå snö nästa året runt. Frågan är bara hur
högt du vill och orkar ta dig.

Have fun in the snow