When we got back to Zermatt we had a reunion of “old” season workers.

We took the last train up to Sunnegga and sledged down to Othmars Hütte.

We were a mix of Swedish, English, Australian, German, Canadian, Swiss people and
the dog Maggie, who loves to go sledging or more precise to run along the sledge.

First a bit of walking and they off we went.

We had a nice cheese fondue at Othmars Hütte and to avoid getting a lump of cheese
in our stomage we ended the dinner with a Willamine Birne, a local schnapps with pear.

It was a happy crowd sledging down in the dark after dinner.

Keep sledging and eating cheese!!!

/Anna

Last week we made a little tour from Zermatt to Alagna. We took the cable car up to
Klein Matterhorn in the morning and skied via Cervinia to St Jaques. It was minus 20
on the top of Klein and both Uffe and Carolina had frostbites on their nose after the
first short run down to Plateau Rosa. We therefore decided to have a coffee stop
already on the first restaurant on the Italian side. Of course with panini and nice Italian
coffee.

We took a chairlift just by Cime Biance and we all simultaneously forgot that we had
our touring backpacks on and not the usual slim off-pist pack. So half hanging out of
the chair without being able to close it we laughed all the way up. Then we headed
towards the Cime Bianche valley.

Here is Paul and Carolina at the top of Cime Bianche. It is a beautiful valley, but the
skiing was a bit challenging with windblown crust at the top.

In the end we got some nice turns in the woods before coming down to St Jaques.

The run ends just 80 meters from Henriks house so se stopped to say hi to Henrik and
sat on his balcony for a while. It was amazing how big the difference in temperature
was just one run from Klein Matterhorn with minus 20 we were sitting on Henriks
balcony drinking water in our underwears and probably +10.

We continued to Frachey and took the lift up to Campo Base for lunch. Hasse and
Karin also came by to say hi.

Salzicca was the recommendation so we all enjoyed a sausage roll with pommes frites.
Then Hasse guided us over via Stafel towards Alagna. We met up with Uffes friends
who rented an apartment there for two weeks.

The after ski was held in the wine bar and according to the boys we were served by
the best looking girl in Alagna ; ) Also the police came in for an after work.

The next morning we left Alagna to head back to Champoluc and Cervinia.

It was a cold nice morning and the pists were great.

The plan was to tour back to Cervinia, but with -27C on the top of Klein we thought
we better save that for the spring. There is always more to explore.

KEEP EXPLORING!
//Anna

Having dear colleague Mr Balmer, Chris, on visit in the Ayas valley and of course we had
to match this with the rare moment of cold pow on the south facing slopes of the area.

Hasse and Henke putting on the skins in the crispy cold morning, just below Bettaforca.

Stepping up with skins along the beautiful ridge of Palon de Resy, just above the
village of Saint Jacques, with a view all the way up to Cervinia in the background.
No wind, sun warming up but still minus degrees in the air. Quiet, just a few mountain
goats around, except for ourselves…

The three dahus finally on the top of Palon de Resy, 2675 meters above sea level.

A dream coming true; Henke finally cruising the huge steep fields of pow of Palon de Resy
after been sending wistful glances for decades on the conspiciuous south face.

Hasse diving into the rediculously nice snow of the larch tree forest behind Resy.

Three friends and a snowy mountain. Thats all you need, certain days. Hasse letting go
into the woods!

The perfect run is always finished off with taking off the skis one meter from the hidden
bar in the forgotten village around the bend at the end of the valley. So also today.
Sweaty, happy and stoked we sat down in the small Bar Fior di Roccia for a huge plate
of spaghetti alla Valdostana. We could easily call it a day. Living the dream.

Happy skiing to all of You! Magic winter 2012 is full on.

/Henrik

I helgen som gick hade vi rekordmånga konferensgrupper på resa i Frankrike,
Österrike, Schweiz och Italien. Alla rapporter vi fått av våra guider är ungefär
de samma. Fantastisk skidåkning, strålande väder och nöjda gäster, men ihållande
iskallt. På de flesta orterna var det mellan -15 till – 23 grader vilket kanske inte låter
så kallt om man jämför med svenska fjällen, men det är ovanligt i Alperna.

Vår guide Ina hörde av sig igår och undrade om den lättaste vägen från Cervinia till
Engelberg var över berget via Zermatt och det är det ju så hon tog packningen på
ryggen och kom förbi. Det var fortsatt bitande kallt med klart och fint väder. Ina och
Hasse hade precis skickat hem sin grupp från Cervinia och som de goda guider de är
hade dom gång på gång påmint gästerna att hålla koll på varandras näsor. Trots det
lyckades Ina förfrysa sin egen.

Det är lätt hänt när det kryper ner mot -20, men Ina ser lika glad ut för det.

Ännu gladare var hon när vi fick åka elektrowagen rally genom Zermatt för att hinna
med tåget. Gatorna har ganska mycket packad snö och is på sig så vi bokstavligen
hoppade fram mellan människor och andra ”elktros” och Ina hann precis!

Kul att få en glimt av henne, härliga Ina : )

KEEP CHECKING EACHOTHERS NOSES IN THE COLD!
/Anna

It´s been ages since I last spent a season in Zermatt and now it´s time again : )

I came to Zermatt just before New Year and we had a fantastic start with loads of
snow and time to enjoy it in good company.

Our new electric violet clothes from Peak Performance together with a lot of other bright
colored clothes influenced Jeppe to start calling us the caramels.

Here are the caramels, Carolina, Ida, me, Ola and Eve in front of the famous Matterhorn.

Around lunch time we passed by our friend John Wilhelmssons book exchange on
Gornergrat.

We lost Jonne 5 years ago in an avalanche and his book club friends made him a book
exchange just on the top of the run. It is a beautiful place and we have had many nice
picnics here since. Reading books and letters, looking at pictures and memories. If you
are lucky you might find snus and a cold beer in the box or even a bottle of Laphroaigh.
It took some digging before we found it, but it was still there and intact.

Gornergrat was beautiful and untracked : )

As we used to say back in the days, just another shitty day in Paradies!

After two weeks in Zermatt I went via Engelberg to Davos where we had the pleasure
to work in Morosani hotels and to welcome a returning client. For the skiers it was
outstanding conditions already when we arrived in Davos and many came back after a
day in the off-pist with a big smile saying they had the best skiing of their life!

We got another meter while we were there and Lian took this picture just outside Davos.
Looks like someone had some digging to do to get that one out.

Let it snow!
//Anna

En vinter som denna är frågan mindre, men den finns ju ändå där. Var ligger den,
världens snörikaste by?
Efter diverse efterforskningar hittar jag en (snö)grävande journalist som ägnat
en hel del tid på denna akademiska fråga.

Självklart handlar det förutsättningar och definitioner.
Om vi börjar med den smala definitionen av en by, så skall den ha minst 29 invånare,
minst 9 hus, en kyrka, en borgmästare och en skola. Det säger sig självt att
många platser på vår jord faller utanför denna avgränsning. Alla tempel och
moskéer, hövdingar och byäldste faller exvis bort men det kan kanske förklaras
av att den tyska journalisten gillar Alperna..
Hur som helst så har han studerat nysnömätningar och konstaterat att Damüls i
Vorarlberg fått mest snö under en 7 års period nämligen 9,3 m i snitt/år.
Just i år lär det vara långt mycket mer ty Schweiziska snö och lavininstitutets
mätningar visar att Alperna på sina platser har fått 2½ gånger än det normala.
http://www.slf.ch/lawineninfo/schneeinfo/hsm/index_EN

Damüls ligger i den nordvästra delen av Alperna som möter den fuktiga Atlantluften
som vintertid regelbundet sveper in över Europa.

På bilden ovan kan man ana Bodensjön och det tyska plattlandet varifrån vindarna
med den fuktiga luften kommer.

Här faller snön och lägger sig vackert över skidområdet mellan 1300 och
2000 m.ö.h.

Jag var lite fascinerad av sprickan i snön som visade sig vara ett översnöat
lavinstaket på ca 3 meter.

En ”officiell” mätpinne strax utanför mellanstations lifthus.

Damüls bykärna 1342 m.ö.h. består av en kulle med en vacker kyrka sprängfyllt
med konst och statyer i trä från 1500-talet som ser helt opåverkade av tidens tand.

Min slutsats är – Snö är bra för själen

To finish off a beautiful hiking season our own guide Anneli ”Lian” Green-Brzezinska
finally went on her dream trip to Nepal. With just a few guests and together with
guide and tour leader Pi-Charlotte they found the combination of Walk & Talk most
fascinating, with long days and hikes full of meetings with culture and mountain
people. Even though the altitude sometimes made it hard to both walk and talk….

Early morning walks to nearest temple is a daily routin. Hinduism and Buddhism are put
together in a “practical cocktail” and you do talk to the gods and offer flowers and incents.

In the middle of the chaos there are oases of calm like the Bouddhanath Stupa
with “The all seeing eyes”. Locals, tourists and monks walk around it together,
clockwise in calm and peace.

Married women are wearing red and they have golden earrings although that’s all
they have. My college Pi-Charlotte and one of her friends on an early morning walk
in the sunrise.

We are heading north in a Jeep for 5 hours, to the National Park of Lang Tang,
a 7000m. We see the Mother of mountains Mount Everest east of us.

3 guides, 3 chefs and 6 sherpas where taking care of us for 6 days. Guiding,
serving, coocking , carrying all equipment and us too when it was steep.
Fantastic hard working and friendly people.

This kids lived at 2000m with a beautiful view. No Dahus around but some
mountain cows…
Last people we saw during 5 days on our little expedition.

Sudip was our service minded, caring and professional head guide. One of the best
I have met. He and his colleges brought us safely from 1800m up to 4100m and
down again to 1600m.From rice fields and rainforests up to snowy mountains.

Dinner is prepared in the sunset with the Himalayan Mountains behind. A three
course meal is served in the blue tent every night. We can recommend the
Panch Pokhari, 5 lakes Trek , 4060m by all means. And there are hundreds of
others still to discover….

Thanks to our guideteam, Pi-Charlotte, Anna & Susanne from Lian

Nu kommer den. Listan du väntat på i åratal. De bästa glaciärerna för skidåkning.

Den stora fördelen är naturligtvis är snögarantin om uttrycket tillåts. Med 10 cm
nysnö är det fantastiskt. Och den kyla som glaciären avger skapar goda
förutsättningar för nederbörd i form av snö i omgivningen. Tignes har sin glaciär
La Grande Motte öppen för skidåkning 365 dagar om året. Val d’Isère har en liten
glaciär Pissaillas som bara är öppen en månad på sommaren men är ett säkert kort
under för och eftersäsong. Les 2 Alpes består egentligen av två glaciärer men har
fallit offer för sin egen framgång och har dessvärre ofta kö bestående av
entusiastiska italienare.. Les Diablerets i närheten av Gstaad är i plattaste laget
men när snön väl kommer finns här några riktigt fina åk i dess omedelbara närhet.
Zermatt och Cervinia delar sannolikt på den bästa glaciären för skidåkning.
Nästan 1000 m fallhöjd slår Sveriges största skidort…
Saas Fee är populär bland snowboardåkare.
Tirol har fem glaciärer. Stubai och Hintertux ligger inte långt ifrån Innsbruck.
Ötztal och Pitztal delar samma bergsmassiv som Schnalstal på den italienska sidan.
Kaunertal är den senaste och märkligt nog den minst kända av glaciärerna i Tirol
ty den är väl värd ett besök.
Zugspitze, Bayerns högsta topp har en glaciär som ligger i gränslandet och som
nås med kabiner från Österrike en klassisk bergbana från Garmisch Partenkirchen.
Kaprun i närheten av Zell am See är väl för oss svenskar den mest namnkunniga
av alla. Mölltaler Gletscher i Kärnten i skuggan av Grossglockner är en riktig pärla.
Italien kan skryta med 1½ glaciär nämligen ovan nämnda Schnalstal / Val Senales
i Sydtyrolen samt Stelvio som dock bara är öppet på sommaren ty vägen dit är
vinterstängd.
Och det var hela listan.

Och så några till.

Några glaciärer lämpar sig bara för längdåkning tex Plaine Morte vid Crans Montana
eller Dachstein ovanför Ramsau.

Till detta kommer ett antal skidorter som i sina skidområden har en glaciär eller två.
Flims och Engelberg har båda varsin liten glaciär nära toppstationen där man
liftburet kan roa sig om snön skulle tryta. Ex vis Andermatt, Les Arcs, La Plagne,
Val Thorens, Alpe d’Huez, Verbier, Arabba har alla en glaciär ”mitt i pisten”

Det finns två magiska glaciärturer man bör göra i sitt liv. Den legendariska Vallée
Blanche från toppen av Aiguille de Midi som föder många av de 500 Bergsguider
som lever i Chamonix eller från Punta Hellbronner med någon Guido från Courmayeur.
Den andra gör man på egen hand genom att från toppen av Diavolezza följa den
10 km och dagligen kontrollerade ’Skiroute’ ner till Monteratsch.

De allra flesta av Alpernas glaciärer är dock otillgängliga för skidåkning. De finns
på hög höjd i ogästvänlig terräng. De rör sig sakta över ofta ojämnt underlag vilket
gör att det bildas sprickor. Dessa sprickor är förrädiska ty de kan vara täckta med
svag snöbrygga och ibland kan de även sluta sig… Tipset är: ta med en Guide

Det finns även underjordiska glaciärer som fascinerar med sin eviga kyla även
under heta sommarmånader.

Världens största isgrotta http://www.eisriesenwelt.at

Alpernas längsta glaciär Aletsch börjar egentligen som tre glaciärer kring toppen
av Jungfrau. De krockar vid Concordia och glider sedan ner mot Brig i Wallis.
Hela regionen finns med på Unesco lista över världsarv.
Den är dock pytteliten 120 km2 jämfört med Islands tillika Europas största;
Vatnajökull 8300 km2

Mera kyla åt folket

Ever wondered why there are so much cheese around in the alpine ski resorts?
Well, it’s very simple, because of all the cows! The mountainsides that are so
perfect for skiing are full of happy cows, sheep or goats during the summer months.
And cheese is conserved milk.

All alpine mountain resorts with some very few exceptions are actually farming
communities. Most farmers prefer to have their living quarters below 1500 m but
from mid June to mid September they migrate to higher grounds. To their
Alm (ger) Alpage (fr) Baita (it). And they all long to go to their little paradises
and listen to the Sounds of….

The swiss cheeses include Emmentaler, Gruyère, Appenzeller but also the less
known Sbrinz and last but not least Raclette which is suitable for melting…

The french mountain cheeses include, Beaufort, Tomme de Savoie, Reblochon,
Abondance and Chevrotin

As the entire Italy apart from the Po plaine is mountainous I have chosen to
limit the choice to cheese made close to the Alps. Fontina is made in Aosta,
Gorgonzola in Piemonte and Grana Padano which often is mistaken for the real
Parmegiano. That the Dolomiti cheese is produced locally goes without saying

The austrian cheeses are less know and often just called Bergkäse which could
be anything of the above mentioned hard cheese and they are often just delicious.

If want to know the locals, to know where to ski or not
- ask them about cheese
Say cheese and you’ll get a smile…

Titt som tätt pratar vi snö. Det tillhör liksom årstiden att vi
längtar efter den vita varan. De ständigt återkommande frågorna;
Hur blir vintern i år? Har det börjat snöa? När kommer snön?
Var är det mest snö just nu? Och i januari? Är det snösäkert
i Couchemyr eller bättre i Grünewald?

Låt oss ta det hela från början. Berg omgivna av vatten/hav
får nederbörd. Ju högre berg ju kallare är det. Normalt sjunker
temperaturen med ca 1 grad per 100 höjdmeter.
Isoterm 0 grader dvs fryspunkten höjd över havet brukar anges
i väderrapporter i bergsområden. Det brukar snöa strax (i höjd
räknat) nedanför fryspunkten.

Snögränsen i Alperna sjunker under vintern och stiger under
våren. I normalfallet ligger nollgränsen kring 4000 meter på
sommaren och 900 m på vinter. men det finns stora lokala
variationer. I östra alperna är nollgränsen oftast lägre,
snarare 700 m, på grund mer utpräglat inlandsklimat, vilket
förklarar varför Österrike med sina lägre dalgångar oftare får
snö än regn.

I Skandinavien är breddgraden mer avgörande än höjden.
Men även här finns naturligtvis stora lokala variationer.

I Alperna är snödjupet naturligtvis beroende på nederbörds-
mängden men även på (frånvaron av) tjäle, vind och framförallt
solens inverkan.
Snötäckets djup är alltsomoftast mycket ojämnt.

Just i detta nu finns det i trakten av Mercantour strax norr om
Nice snö på nordsidan av berget ner till 2400 medan man på
sydsidan måste bege sig upp på 2700 m innan snön breder ut sig.

Lokala variationer

Om det ligger en glaciär på hög höjd för den ofta med sig ett
kallras dvs kylig luft som kryper ner under den ”allmänna”
fryspunkten, vilket är fallet i t.ex. Engelberg eller Andermatt.

Dalgångens väderstreck påverkar även den lokala temperaturen
som gör att det kan snöa på ena sidan ett berg. På många
platser i den 130 mil långa Alpkedjan pratar man även om
vädergräns. Där nordalperna möter sydalperna. Chamonix och
Courmayeur ligger knappt 15 km från varandra men har olika
väder minst var 3e dag.
Det finns bergsområden där vädret fastnar där Grossglockner
är det mest omtalade.

Så vart ska man åka? Med lite tur får man snö..

De finns många skidorter som med statistikens hjälp försöker
hävda att de har/får mer snö. För att nämna några sådana
platser; La Thuile som ligger öster om ett högt pass i Aostadalen
får ofta mer snö än omgivningen, liksom den vackra men guds-
förgätna hålan Bonneval, Flaine ligger på något idealiskt avstånd
från Mont Blanc och får ofta mycket snö, Andermatt är ett
omtalat snöhål, Fieberbrunn som trots sin låga höjd får ofta mer
snö och är nog den lägsta orten i Alperna att arrangera
Freeride World Tour.
Arlberg skidåkningens vagga i Alperna har med sin långa tradition
gott om snö, men någonting har hänt?
Platsen som slår alla med häpnad torde ändå vara Warth i
västra Österrike som aldrig har förstått idéen med snökanoner.

Klimatförändringen då? Javisst ser vi saker ske men de ger inga
enkla svar. Glaciärer krymper, men det snöar mer, det snöar
under udda tider, vi har upplevt flera högtryck utan nederbörd
under 4-5 veckor mitt i vinter, det blåser mer, vi har sett
skidområden avsluta sin säsong med rekordmycket snö och
förra året täcktes hela alpkedjan av sällan skådad snömängd
i november.
Osäkerheten får vi nog fortsätta leva med.

Öka din chanser genom att börja tura. Med stighudar under
skidorna kan du nå snö nästa året runt. Frågan är bara hur
högt du vill och orkar ta dig.

Have fun in the snow