I veckan var det dags för vårens skidtur. Planen var att gå en variant av Tour de
Monte Rosa. Min före detta kollega Eva Rimnäs & hennes kompis Anna Backlund
kom till Zermatt på söndag kväll för att vara redo att ge sig av nästa dag.

Eftersom vi hade en kort första dag så passade vi på att dricka en god kopp kaffe
på Le Petit Royal Café.

Väderprognosen såg inte strålande ut, men vi tänkte att det ändå vore kul att gå upp
på Breithorn på väg till första hyttan som var Ayas på italienska sidan. Breithorn är
känd som Alpernas lättaste 4000-meters topp och nås nästan med Europas högsta
lift till Klein Matterhorn 3820 m. Sen går man de sista 300 höjdmeterna upp till toppen.
Bestigningen är enkel då det i princip bara är en brant backe upp, dock på glaciär och
hög höjd.

Vi gled ner på platten och satte på skinnen. I Italien sken solen, men tittade man åt
Schweizsidan var det tjockt. Så det blev bokstavligen in i dimman upp till toppen. Sikten
var tyvärr så dålig när vi kom ner att vi valde att inte ge oss ut på glaciären ner till Ayas.
Istället åkte vi ner till Testa Grigia för att övernatta och hoppas på bättre väder nästa
dag.

Hyttan ligger precis på den italienska sidan av gränsen på 3480 m. Här sover man
kungligt i våningssängar med riktiga täcken. God pasta till middag och riktigt italienskt
kaffe. Frukosten var också en positiv överraskning med allt från yoghurt, bröd, ost,
skinka, juice och kaffe. Lite annat än på vissa hyttor där man bara får bröd och
marmelad att kolhydratsladda med.

Här är utsikten från vårt rum i ljuva morgonstund : )

Vi lämnade Testa Grigia efter frukost och knallade upp till Klein igen.

Vi befann oss själva i strålande väder och hade perfekt sikt upp mot Breithorn, men i
dalen i Italien låg ett tjockt molntäcke. Vi fick tänka om igen… Prognosen var dessutom
riktigt dålig så vi åkte Schwarztour ner mot Zermatt igen.

Väl nere på Gornergletscher har man bra koll på andra sidan av Breithorn som ser
betydligt mer svårbestigen ut.

När vi kom ner till byn tröstade vi oss med en after ski på Snowboat.
Sen lagade Sandy korvgryta åt oss i lilla lägenheten, gött!

Dagen mission ”från toppen till botten”. Jag och Jossan kände att vi måste ha ett
mission för dagen. Vi drog på oss laggen och siktade in oss på Titlis. En enkel
språngmarsch på 20 minuter uppför från Rotairliften på Titlis hela vägen upp till
toppen.

Halvvägs upp till Titlistoppen. Nedan skymtas Titlisbanan

Vacker vy från Titlis

Efter några pustande andetag kom vi upp. Det är ju inte varje dag man springer
uppför på 3238 meters höjd.

Jossan och jag är ärade fans av alporten Mürren. Här spanar vi in bergstopparna
Jungfrau, Eiger, Mönch och Schilthorn.

Topparna - lätta att spotta.

Team J&J

Snön är vindpackad uppe på toppen, men längre ner i Steinberg väntar mjuk vårsnö.

Time for take off. Jossan tar täten och Steinberg ligger rakt under oss. Jiihaaa!

Nu är det bara Talabfahrt kvar. Bara.

I början av Talabfahrt hittar vi Loyd från Sydafrika. Han har hamnat lite tokigt till
och vet inte hur han ska klara att åka ner för hela Talabfahrt. Med mycket vilja
och coaching löser sig allt!

Hope to see you soon again Loyd. You are a true fighter!

Vi säger hejdå till Loyd och går till Ski lodge för en liten kall och kallskuret.

Jocke vet vad som krävs för ett perfekt avslut på dagen.

Over and out. Mission complete!

Denna onsdagsmorgon började strålande. Jag och Herr Nilsson begav oss till
Hammarbybacken för att få ett par frukoståk innan det var dags att bege sig till kontoret.

Fallhöjden kanske inte är legendarisk men solen strålade och Haglöfs bjöd på
frukost – stämning!

Ett stort tack till Per Jonsson, Haglöfs och alla andra för detta trevliga initiativ!

La Clusaz är en optimal konferensort som slår en med häpnad och nyfikenhet. En
vacker alpby i nordvästra delen av Aravis-massivet. Här finns skidåkning för alla.
Branta nordväggar där snön håller sig stabil länge kompletteras av fina breda
backar i söderläge. Hotellens stora utbud och bra kvalité fulländar den mysiga
byn.

Peffe Brzezinski visar vart skåpet ska stå!

Alpine Legends egen Peffe bor i Annecy och har la Clusaz som bakgård. Han
bjuder på både storytelling och guidning på berget.

Utsikten från Massif de l'étale 1957 m.ö.h

Det säga att det är svårt att fånga en vacker utsikt på bild då den är alltid bättre
i verkligheten…

La Clusaz är även freestylelegenden Edgar Grospirons hemmaplan. Ja, vill man åka
puckel finns mängder att välja mellan. ”Do like Edgar” eller så freestylar man i liften
istället…

En kaffe i solen kanske?

Lokalborna och bröderna med svensk mamma driver Telemark café. Om man har tur
får man till och med en ”puss” när man kommer in.

La Clusaz har nu ett snödjup på 320cm och vi är nöjda efter dagens skidåkning. Solen
fortsätter värma långt inpå eftermiddagen. Det är en lyx att få skida med både Anna
och Peffe som bjuder på gott sällskap och bra tempo på berget. La Clusaz gillar vi
skarpt. En pärla i franska Aplerna.

Årets ”mitt i vintern möte” har precis tagit plats i mystikens Megève, en charmig
alpby vid foten av Mont Blanc. Med solsken, skidåkning och en rågad snötillgång
bjuder franska Alperna på sitt bästa jag. Och vill man äta kanin, som retare appétit
(aptitretare), grodlår till förrätt och lever till huvudrätt finns hejdlöst med stjärnkrogar
att välja mellan. När halva vintern passerat gäller det att inte tappa fokus, utan
fortsätta höja ribban. Megève är en utmärkt plats för att låta inspirationen flöda och
arbetsgnistan låta brinna.

legendarisk råbiff till lunch på legendernas favorit hak

Vi får äran av Bjørn Aaseruds sällskap, en Alpine Legends-favorit och lokalbo i Megève.

Team electric violet med lokallegenden Björn Aaserud bakom kameran

Att vår egen legend Peffe Brzezinski har bott i Megève i 13 år står kanske inte skrivet
i historieböckerna, men väl känd och bekant är han med mer än bara människorna
och bergen. Peffe guidar oss runt och visar oss sina ”praliner” som han kallar sina
favorit-offpist-repor. Och vi njuter.

Ski in - Ski out. Vad annars?

Bjørn Aaseruds egendesignade Chalet, självklart med Ski in – Ski out.

Hemma hos gästvänliga Bjørn, Hege och Lea får vi bo. Här fortsätter vår konferens.

När mörkret faller över en by som Megève lyser staden likaväl. Den glittrande
Swarovski prydda julgranen förgyller torget framför kyrkan, dyra butiker finns det
gott om, blandat med créperier, mysiga caféer och barer. Här finns allt och lite till.

Väl dags för middag finns det inga spärrar för vad som serveras. Njutning och
välbefinnande står högst upp på menyn.

”When in France, do like the frenchman” Ja, maten den flödade. Med rätter som kanin,
grodlår, lever och chokladmousse med maräng som avslut konstaterar vi middagen
som både en smakupplevelse och njutning.

Slutet gott allting gott. En konferensresa i Megève ligger på högsta nivå för alla
smaker och lökar. Bra offpist och pist-skidåkning finns. Då många av de vanliga
Megèveturisterna knappt åker skidor, utan mest dricker skumpa, talar för sig själv.
Berget är ofta folktomt, framförallt på förmiddagarna. För den skidpassionerade
människan är det en dröm!

I helgen som gick hade vi rekordmånga konferensgrupper på resa i Frankrike,
Österrike, Schweiz och Italien. Alla rapporter vi fått av våra guider är ungefär
de samma. Fantastisk skidåkning, strålande väder och nöjda gäster, men ihållande
iskallt. På de flesta orterna var det mellan -15 till – 23 grader vilket kanske inte låter
så kallt om man jämför med svenska fjällen, men det är ovanligt i Alperna.

Vår guide Ina hörde av sig igår och undrade om den lättaste vägen från Cervinia till
Engelberg var över berget via Zermatt och det är det ju så hon tog packningen på
ryggen och kom förbi. Det var fortsatt bitande kallt med klart och fint väder. Ina och
Hasse hade precis skickat hem sin grupp från Cervinia och som de goda guider de är
hade dom gång på gång påmint gästerna att hålla koll på varandras näsor. Trots det
lyckades Ina förfrysa sin egen.

Det är lätt hänt när det kryper ner mot -20, men Ina ser lika glad ut för det.

Ännu gladare var hon när vi fick åka elektrowagen rally genom Zermatt för att hinna
med tåget. Gatorna har ganska mycket packad snö och is på sig så vi bokstavligen
hoppade fram mellan människor och andra ”elktros” och Ina hann precis!

Kul att få en glimt av henne, härliga Ina : )

KEEP CHECKING EACHOTHERS NOSES IN THE COLD!
/Anna

It´s been ages since I last spent a season in Zermatt and now it´s time again : )

I came to Zermatt just before New Year and we had a fantastic start with loads of
snow and time to enjoy it in good company.

Our new electric violet clothes from Peak Performance together with a lot of other bright
colored clothes influenced Jeppe to start calling us the caramels.

Here are the caramels, Carolina, Ida, me, Ola and Eve in front of the famous Matterhorn.

Around lunch time we passed by our friend John Wilhelmssons book exchange on
Gornergrat.

We lost Jonne 5 years ago in an avalanche and his book club friends made him a book
exchange just on the top of the run. It is a beautiful place and we have had many nice
picnics here since. Reading books and letters, looking at pictures and memories. If you
are lucky you might find snus and a cold beer in the box or even a bottle of Laphroaigh.
It took some digging before we found it, but it was still there and intact.

Gornergrat was beautiful and untracked : )

As we used to say back in the days, just another shitty day in Paradies!

After two weeks in Zermatt I went via Engelberg to Davos where we had the pleasure
to work in Morosani hotels and to welcome a returning client. For the skiers it was
outstanding conditions already when we arrived in Davos and many came back after a
day in the off-pist with a big smile saying they had the best skiing of their life!

We got another meter while we were there and Lian took this picture just outside Davos.
Looks like someone had some digging to do to get that one out.

Let it snow!
//Anna

En vinter som denna är frågan mindre, men den finns ju ändå där. Var ligger den,
världens snörikaste by?
Efter diverse efterforskningar hittar jag en (snö)grävande journalist som ägnat
en hel del tid på denna akademiska fråga.

Självklart handlar det förutsättningar och definitioner.
Om vi börjar med den smala definitionen av en by, så skall den ha minst 29 invånare,
minst 9 hus, en kyrka, en borgmästare och en skola. Det säger sig självt att
många platser på vår jord faller utanför denna avgränsning. Alla tempel och
moskéer, hövdingar och byäldste faller exvis bort men det kan kanske förklaras
av att den tyska journalisten gillar Alperna..
Hur som helst så har han studerat nysnömätningar och konstaterat att Damüls i
Vorarlberg fått mest snö under en 7 års period nämligen 9,3 m i snitt/år.
Just i år lär det vara långt mycket mer ty Schweiziska snö och lavininstitutets
mätningar visar att Alperna på sina platser har fått 2½ gånger än det normala.
http://www.slf.ch/lawineninfo/schneeinfo/hsm/index_EN

Damüls ligger i den nordvästra delen av Alperna som möter den fuktiga Atlantluften
som vintertid regelbundet sveper in över Europa.

På bilden ovan kan man ana Bodensjön och det tyska plattlandet varifrån vindarna
med den fuktiga luften kommer.

Här faller snön och lägger sig vackert över skidområdet mellan 1300 och
2000 m.ö.h.

Jag var lite fascinerad av sprickan i snön som visade sig vara ett översnöat
lavinstaket på ca 3 meter.

En ”officiell” mätpinne strax utanför mellanstations lifthus.

Damüls bykärna 1342 m.ö.h. består av en kulle med en vacker kyrka sprängfyllt
med konst och statyer i trä från 1500-talet som ser helt opåverkade av tidens tand.

Min slutsats är – Snö är bra för själen

Nu kommer den. Listan du väntat på i åratal. De bästa glaciärerna för skidåkning.

Den stora fördelen är naturligtvis är snögarantin om uttrycket tillåts. Med 10 cm
nysnö är det fantastiskt. Och den kyla som glaciären avger skapar goda
förutsättningar för nederbörd i form av snö i omgivningen. Tignes har sin glaciär
La Grande Motte öppen för skidåkning 365 dagar om året. Val d’Isère har en liten
glaciär Pissaillas som bara är öppen en månad på sommaren men är ett säkert kort
under för och eftersäsong. Les 2 Alpes består egentligen av två glaciärer men har
fallit offer för sin egen framgång och har dessvärre ofta kö bestående av
entusiastiska italienare.. Les Diablerets i närheten av Gstaad är i plattaste laget
men när snön väl kommer finns här några riktigt fina åk i dess omedelbara närhet.
Zermatt och Cervinia delar sannolikt på den bästa glaciären för skidåkning.
Nästan 1000 m fallhöjd slår Sveriges största skidort…
Saas Fee är populär bland snowboardåkare.
Tirol har fem glaciärer. Stubai och Hintertux ligger inte långt ifrån Innsbruck.
Ötztal och Pitztal delar samma bergsmassiv som Schnalstal på den italienska sidan.
Kaunertal är den senaste och märkligt nog den minst kända av glaciärerna i Tirol
ty den är väl värd ett besök.
Zugspitze, Bayerns högsta topp har en glaciär som ligger i gränslandet och som
nås med kabiner från Österrike en klassisk bergbana från Garmisch Partenkirchen.
Kaprun i närheten av Zell am See är väl för oss svenskar den mest namnkunniga
av alla. Mölltaler Gletscher i Kärnten i skuggan av Grossglockner är en riktig pärla.
Italien kan skryta med 1½ glaciär nämligen ovan nämnda Schnalstal / Val Senales
i Sydtyrolen samt Stelvio som dock bara är öppet på sommaren ty vägen dit är
vinterstängd.
Och det var hela listan.

Och så några till.

Några glaciärer lämpar sig bara för längdåkning tex Plaine Morte vid Crans Montana
eller Dachstein ovanför Ramsau.

Till detta kommer ett antal skidorter som i sina skidområden har en glaciär eller två.
Flims och Engelberg har båda varsin liten glaciär nära toppstationen där man
liftburet kan roa sig om snön skulle tryta. Ex vis Andermatt, Les Arcs, La Plagne,
Val Thorens, Alpe d’Huez, Verbier, Arabba har alla en glaciär ”mitt i pisten”

Det finns två magiska glaciärturer man bör göra i sitt liv. Den legendariska Vallée
Blanche från toppen av Aiguille de Midi som föder många av de 500 Bergsguider
som lever i Chamonix eller från Punta Hellbronner med någon Guido från Courmayeur.
Den andra gör man på egen hand genom att från toppen av Diavolezza följa den
10 km och dagligen kontrollerade ’Skiroute’ ner till Monteratsch.

De allra flesta av Alpernas glaciärer är dock otillgängliga för skidåkning. De finns
på hög höjd i ogästvänlig terräng. De rör sig sakta över ofta ojämnt underlag vilket
gör att det bildas sprickor. Dessa sprickor är förrädiska ty de kan vara täckta med
svag snöbrygga och ibland kan de även sluta sig… Tipset är: ta med en Guide

Det finns även underjordiska glaciärer som fascinerar med sin eviga kyla även
under heta sommarmånader.

Världens största isgrotta http://www.eisriesenwelt.at

Alpernas längsta glaciär Aletsch börjar egentligen som tre glaciärer kring toppen
av Jungfrau. De krockar vid Concordia och glider sedan ner mot Brig i Wallis.
Hela regionen finns med på Unesco lista över världsarv.
Den är dock pytteliten 120 km2 jämfört med Islands tillika Europas största;
Vatnajökull 8300 km2

Mera kyla åt folket

Titt som tätt pratar vi snö. Det tillhör liksom årstiden att vi
längtar efter den vita varan. De ständigt återkommande frågorna;
Hur blir vintern i år? Har det börjat snöa? När kommer snön?
Var är det mest snö just nu? Och i januari? Är det snösäkert
i Couchemyr eller bättre i Grünewald?

Låt oss ta det hela från början. Berg omgivna av vatten/hav
får nederbörd. Ju högre berg ju kallare är det. Normalt sjunker
temperaturen med ca 1 grad per 100 höjdmeter.
Isoterm 0 grader dvs fryspunkten höjd över havet brukar anges
i väderrapporter i bergsområden. Det brukar snöa strax (i höjd
räknat) nedanför fryspunkten.

Snögränsen i Alperna sjunker under vintern och stiger under
våren. I normalfallet ligger nollgränsen kring 4000 meter på
sommaren och 900 m på vinter. men det finns stora lokala
variationer. I östra alperna är nollgränsen oftast lägre,
snarare 700 m, på grund mer utpräglat inlandsklimat, vilket
förklarar varför Österrike med sina lägre dalgångar oftare får
snö än regn.

I Skandinavien är breddgraden mer avgörande än höjden.
Men även här finns naturligtvis stora lokala variationer.

I Alperna är snödjupet naturligtvis beroende på nederbörds-
mängden men även på (frånvaron av) tjäle, vind och framförallt
solens inverkan.
Snötäckets djup är alltsomoftast mycket ojämnt.

Just i detta nu finns det i trakten av Mercantour strax norr om
Nice snö på nordsidan av berget ner till 2400 medan man på
sydsidan måste bege sig upp på 2700 m innan snön breder ut sig.

Lokala variationer

Om det ligger en glaciär på hög höjd för den ofta med sig ett
kallras dvs kylig luft som kryper ner under den ”allmänna”
fryspunkten, vilket är fallet i t.ex. Engelberg eller Andermatt.

Dalgångens väderstreck påverkar även den lokala temperaturen
som gör att det kan snöa på ena sidan ett berg. På många
platser i den 130 mil långa Alpkedjan pratar man även om
vädergräns. Där nordalperna möter sydalperna. Chamonix och
Courmayeur ligger knappt 15 km från varandra men har olika
väder minst var 3e dag.
Det finns bergsområden där vädret fastnar där Grossglockner
är det mest omtalade.

Så vart ska man åka? Med lite tur får man snö..

De finns många skidorter som med statistikens hjälp försöker
hävda att de har/får mer snö. För att nämna några sådana
platser; La Thuile som ligger öster om ett högt pass i Aostadalen
får ofta mer snö än omgivningen, liksom den vackra men guds-
förgätna hålan Bonneval, Flaine ligger på något idealiskt avstånd
från Mont Blanc och får ofta mycket snö, Andermatt är ett
omtalat snöhål, Fieberbrunn som trots sin låga höjd får ofta mer
snö och är nog den lägsta orten i Alperna att arrangera
Freeride World Tour.
Arlberg skidåkningens vagga i Alperna har med sin långa tradition
gott om snö, men någonting har hänt?
Platsen som slår alla med häpnad torde ändå vara Warth i
västra Österrike som aldrig har förstått idéen med snökanoner.

Klimatförändringen då? Javisst ser vi saker ske men de ger inga
enkla svar. Glaciärer krymper, men det snöar mer, det snöar
under udda tider, vi har upplevt flera högtryck utan nederbörd
under 4-5 veckor mitt i vinter, det blåser mer, vi har sett
skidområden avsluta sin säsong med rekordmycket snö och
förra året täcktes hela alpkedjan av sällan skådad snömängd
i november.
Osäkerheten får vi nog fortsätta leva med.

Öka din chanser genom att börja tura. Med stighudar under
skidorna kan du nå snö nästa året runt. Frågan är bara hur
högt du vill och orkar ta dig.

Have fun in the snow