La Clusaz är en optimal konferensort som slår en med häpnad och nyfikenhet. En
vacker alpby i nordvästra delen av Aravis-massivet. Här finns skidåkning för alla.
Branta nordväggar där snön håller sig stabil länge kompletteras av fina breda
backar i söderläge. Hotellens stora utbud och bra kvalité fulländar den mysiga
byn.

Alpine Legends egen Peffe bor i Annecy och har la Clusaz som bakgård. Han
bjuder på både storytelling och guidning på berget.

Det säga att det är svårt att fånga en vacker utsikt på bild då den är alltid bättre
i verkligheten…

La Clusaz är även freestylelegenden Edgar Grospirons hemmaplan. Ja, vill man åka
puckel finns mängder att välja mellan. ”Do like Edgar” eller så freestylar man i liften
istället…

En kaffe i solen kanske?

Lokalborna och bröderna med svensk mamma driver Telemark café. Om man har tur
får man till och med en ”puss” när man kommer in.

La Clusaz har nu ett snödjup på 320cm och vi är nöjda efter dagens skidåkning. Solen
fortsätter värma långt inpå eftermiddagen. Det är en lyx att få skida med både Anna
och Peffe som bjuder på gott sällskap och bra tempo på berget. La Clusaz gillar vi
skarpt. En pärla i franska Aplerna.

Årets ”mitt i vintern möte” har precis tagit plats i mystikens Megève, en charmig
alpby vid foten av Mont Blanc. Med solsken, skidåkning och en rågad snötillgång
bjuder franska Alperna på sitt bästa jag. Och vill man äta kanin, som retare appétit
(aptitretare), grodlår till förrätt och lever till huvudrätt finns hejdlöst med stjärnkrogar
att välja mellan. När halva vintern passerat gäller det att inte tappa fokus, utan
fortsätta höja ribban. Megève är en utmärkt plats för att låta inspirationen flöda och
arbetsgnistan låta brinna.

Vi får äran av Bjørn Aaseruds sällskap, en Alpine Legends-favorit och lokalbo i Megève.

Att vår egen legend Peffe Brzezinski har bott i Megève i 13 år står kanske inte skrivet
i historieböckerna, men väl känd och bekant är han med mer än bara människorna
och bergen. Peffe guidar oss runt och visar oss sina ”praliner” som han kallar sina
favorit-offpist-repor. Och vi njuter.

Bjørn Aaseruds egendesignade Chalet, självklart med Ski in – Ski out.

Hemma hos gästvänliga Bjørn, Hege och Lea får vi bo. Här fortsätter vår konferens.

När mörkret faller över en by som Megève lyser staden likaväl. Den glittrande
Swarovski prydda julgranen förgyller torget framför kyrkan, dyra butiker finns det
gott om, blandat med créperier, mysiga caféer och barer. Här finns allt och lite till.

Väl dags för middag finns det inga spärrar för vad som serveras. Njutning och
välbefinnande står högst upp på menyn.

”When in France, do like the frenchman” Ja, maten den flödade. Med rätter som kanin,
grodlår, lever och chokladmousse med maräng som avslut konstaterar vi middagen
som både en smakupplevelse och njutning.

Slutet gott allting gott. En konferensresa i Megève ligger på högsta nivå för alla
smaker och lökar. Bra offpist och pist-skidåkning finns. Då många av de vanliga
Megèveturisterna knappt åker skidor, utan mest dricker skumpa, talar för sig själv.
Berget är ofta folktomt, framförallt på förmiddagarna. För den skidpassionerade
människan är det en dröm!

I helgen åkte jag till Zinal tillsammans med Karin & Mattias som till vardags bor
i Engelberg. Vi lämnade Zermatt på morgonen med tåget till Täsch. Sen fortsatte vi
med bilen ner i dalen och in i Valais, den fransktalande delen av kanton Wallis.

Vägen upp till Val´d Anniviers är ganska spektakulär då den går längs bergväggen med
branta långa sluttningar bredvid sig. Vi checkade in på vårt lilla hotell och tog kabin-
banan upp från Zinal. Zinal är ett ganska litet system, men med många fina ytor att
åka på. Med tanke på att sista snöfallet kommit för ett par veckor sedan hade vi inte
så höga förväntningar på snön.

Vi tog oss upp mot freeride området och bootade en bit till.

Där hittade vi helt ok snö och fick till och med några svängar i ospårad kallsnö.

Lunch åt vi på Les Marmottes i strålande väder. Fast flaggan är schweizisk känns det
lite som att vara i ett annat land då språket är franska och maten franskinspirerad.
För att orka med en hike till åt jag den franska alprätten tartiflette med massor med
ost och potatis.

På kvällen gick vi en runda i Zinal och bokade bord på Hotel de la Post.

Lite förvånade blev vi när det började rulla in bil efter bil i byn som kördes av
personer i kycklingutklädsel. Det visade sig vara guggenbandet som var i antågande
för det var ju faschtnacht i Schweiz. Vi fick en glimt av bandet på restaurangen
precis när vi kom dit vilket kändes lagom för det är inte direkt någon bakgrundsmusik
dom spelar.

Sen sov vi gott på Hotel Besso som fått namnet av toppen som syns från byn.

På morgonen vaknade jag till den här utsikten. Planen var att åka skidor över från
Zinal till Grimentz, men vädret drog in och vi såg inte tillräckligt mycket för att en
sådan tur skulle bli bra så vi åkte ner till Zinal och tog bilen med oss över till Grimentz.

Byn är nog den mest genuina jag känner till i Schweiz. Bykärnan är mysig och väl-
bevarad med vackra gamla trähus och små trånga bilfria gator. Byn har flera gånger
fått utmärkelsen Alpernas finaste by.

Både Zinal och Grimentz ligger högt med skidåkning upp till 2800-2900 m. I år fick dom
grönt ljus på en ny lift från Grimentz till Zinal som sammanlänkar byarna.

Det betyder att två bra småsystem redan nästa vinter är sammanbyggda. Spännande!

Vi avslutade med en crepes i byn innan hemfärd  och det känns som att jag gärna
åker tillbaka hit igen om inte förr så när nya liften är klar!

//Anna

When we got back to Zermatt we had a reunion of “old” season workers.

We took the last train up to Sunnegga and sledged down to Othmars Hütte.

We were a mix of Swedish, English, Australian, German, Canadian, Swiss people and
the dog Maggie, who loves to go sledging or more precise to run along the sledge.

First a bit of walking and they off we went.

We had a nice cheese fondue at Othmars Hütte and to avoid getting a lump of cheese
in our stomage we ended the dinner with a Willamine Birne, a local schnapps with pear.

It was a happy crowd sledging down in the dark after dinner.

Keep sledging and eating cheese!!!

/Anna

Last week we made a little tour from Zermatt to Alagna. We took the cable car up to
Klein Matterhorn in the morning and skied via Cervinia to St Jaques. It was minus 20
on the top of Klein and both Uffe and Carolina had frostbites on their nose after the
first short run down to Plateau Rosa. We therefore decided to have a coffee stop
already on the first restaurant on the Italian side. Of course with panini and nice Italian
coffee.

We took a chairlift just by Cime Biance and we all simultaneously forgot that we had
our touring backpacks on and not the usual slim off-pist pack. So half hanging out of
the chair without being able to close it we laughed all the way up. Then we headed
towards the Cime Bianche valley.

Here is Paul and Carolina at the top of Cime Bianche. It is a beautiful valley, but the
skiing was a bit challenging with windblown crust at the top.

In the end we got some nice turns in the woods before coming down to St Jaques.

The run ends just 80 meters from Henriks house so se stopped to say hi to Henrik and
sat on his balcony for a while. It was amazing how big the difference in temperature
was just one run from Klein Matterhorn with minus 20 we were sitting on Henriks
balcony drinking water in our underwears and probably +10.

We continued to Frachey and took the lift up to Campo Base for lunch. Hasse and
Karin also came by to say hi.

Salzicca was the recommendation so we all enjoyed a sausage roll with pommes frites.
Then Hasse guided us over via Stafel towards Alagna. We met up with Uffes friends
who rented an apartment there for two weeks.

The after ski was held in the wine bar and according to the boys we were served by
the best looking girl in Alagna ; ) Also the police came in for an after work.

The next morning we left Alagna to head back to Champoluc and Cervinia.

It was a cold nice morning and the pists were great.

The plan was to tour back to Cervinia, but with -27C on the top of Klein we thought
we better save that for the spring. There is always more to explore.

KEEP EXPLORING!
//Anna

Having dear colleague Mr Balmer, Chris, on visit in the Ayas valley and of course we had
to match this with the rare moment of cold pow on the south facing slopes of the area.

Hasse and Henke putting on the skins in the crispy cold morning, just below Bettaforca.

Stepping up with skins along the beautiful ridge of Palon de Resy, just above the
village of Saint Jacques, with a view all the way up to Cervinia in the background.
No wind, sun warming up but still minus degrees in the air. Quiet, just a few mountain
goats around, except for ourselves…

The three dahus finally on the top of Palon de Resy, 2675 meters above sea level.

A dream coming true; Henke finally cruising the huge steep fields of pow of Palon de Resy
after been sending wistful glances for decades on the conspiciuous south face.

Hasse diving into the rediculously nice snow of the larch tree forest behind Resy.

Three friends and a snowy mountain. Thats all you need, certain days. Hasse letting go
into the woods!

The perfect run is always finished off with taking off the skis one meter from the hidden
bar in the forgotten village around the bend at the end of the valley. So also today.
Sweaty, happy and stoked we sat down in the small Bar Fior di Roccia for a huge plate
of spaghetti alla Valdostana. We could easily call it a day. Living the dream.

Happy skiing to all of You! Magic winter 2012 is full on.

/Henrik

I helgen som gick hade vi rekordmånga konferensgrupper på resa i Frankrike,
Österrike, Schweiz och Italien. Alla rapporter vi fått av våra guider är ungefär
de samma. Fantastisk skidåkning, strålande väder och nöjda gäster, men ihållande
iskallt. På de flesta orterna var det mellan -15 till – 23 grader vilket kanske inte låter
så kallt om man jämför med svenska fjällen, men det är ovanligt i Alperna.

Vår guide Ina hörde av sig igår och undrade om den lättaste vägen från Cervinia till
Engelberg var över berget via Zermatt och det är det ju så hon tog packningen på
ryggen och kom förbi. Det var fortsatt bitande kallt med klart och fint väder. Ina och
Hasse hade precis skickat hem sin grupp från Cervinia och som de goda guider de är
hade dom gång på gång påmint gästerna att hålla koll på varandras näsor. Trots det
lyckades Ina förfrysa sin egen.

Det är lätt hänt när det kryper ner mot -20, men Ina ser lika glad ut för det.

Ännu gladare var hon när vi fick åka elektrowagen rally genom Zermatt för att hinna
med tåget. Gatorna har ganska mycket packad snö och is på sig så vi bokstavligen
hoppade fram mellan människor och andra ”elktros” och Ina hann precis!

Kul att få en glimt av henne, härliga Ina : )

KEEP CHECKING EACHOTHERS NOSES IN THE COLD!
/Anna