Advokater i Lenzerheide

` Lördagen var alldeles gråtjock och mulen, sikten från mitt fönster på femte våningen på ”norra” Västmannagatan sträckte sig bara ca 50 meter, mot ett par hundra söderut – i vanliga fall, ända bort till Mercedez-huset. Nu behövdes krafttag för att inte själv falla ihop till ett grådaskigt trolldegsknyte.

Tänkt och bestämt, påklädd och med målmedvetna steg stod jag så småningom med näsan tryckt mot glasrutan i dörren till AL. Men det var tomt! Snopen och besviken – men självfallet är AL-kontoret inte bemannat 24/7 – trots 100 % -ig uppställning i Lenzerheide. Ingenting rörde sig därinne, tidningen låg innanför dörren. Det verkade vara en äldre modell av en affisch för Lenzerheide satt på väggen mitt emot dörren. Då mindes jag de sköna och trevliga dagarna i alperna, med vacker snö och sol.

Känslan jag fick och hade i Lenzerheide var harmoni – total avkoppling, trots späckat program. Tydligen klarar jag av att ”skala bort” sådant som stör upplevelser och synintryck. Det är bra. När jag behöver stärka mig själv, bli positiv, fly från ”problem”, då börjar jag fantisera om att åka tillbaka till alperna igen, helst någonstans där jag kan äta gott, promenera och ta det lugnt och andas frisk solbelyst snö.

Nu var det inte bara miljön och naturen som gav en positiv upplevelse – utan definitivt mötet med AL-folket, glada, trevliga, hjälpsamma och professionella nya bekantskaper och medmänniskor. `

Hälsningar från en lite smånöjd konferensdeltagare i Lenzerheide, januari 2009

Advokater i Lenzerheide

` Lördagen var alldeles gråtjock och mulen, sikten från mitt fönster på femte våningen på ”norra” Västmannagatan sträckte sig bara ca 50 meter, mot ett par hundra söderut – i vanliga fall, ända bort till Mercedez-huset. Nu behövdes krafttag för att inte själv falla ihop till ett grådaskigt trolldegsknyte.

Tänkt och bestämt, påklädd och med målmedvetna steg stod jag så småningom med näsan tryckt mot glasrutan i dörren till AL. Men det var tomt! Snopen och besviken – men självfallet är AL-kontoret inte bemannat 24/7 – trots 100 % -ig uppställning i Lenzerheide. Ingenting rörde sig därinne, tidningen låg innanför dörren. Det verkade vara en äldre modell av en affisch för Lenzerheide satt på väggen mitt emot dörren. Då mindes jag de sköna och trevliga dagarna i alperna, med vacker snö och sol.

Känslan jag fick och hade i Lenzerheide var harmoni – total avkoppling, trots späckat program. Tydligen klarar jag av att ”skala bort” sådant som stör upplevelser och synintryck. Det är bra. När jag behöver stärka mig själv, bli positiv, fly från ”problem”, då börjar jag fantisera om att åka tillbaka till alperna igen, helst någonstans där jag kan äta gott, promenera och ta det lugnt och andas frisk solbelyst snö.

Nu var det inte bara miljön och naturen som gav en positiv upplevelse – utan definitivt mötet med AL-folket, glada, trevliga, hjälpsamma och professionella nya bekantskaper och medmänniskor. `

Hälsningar från en lite smånöjd konferensdeltagare i Lenzerheide, januari 2009