Kristian ”Baggen” Baggerud is a true skier. Powder snow, steep
French couloirs, “hot dogging” in the moguls of Sun Valley, back country
randonée touring, living glacier descents on Mont Blanc, race tracks and
happy carving, as soon as there´s a chance, the man is up skiing on them
beautiful mountains. Home is Chamonix, France. Here the possibilities of skiing
breathtaking runs are almost never ending. Baggen has always been a dedicated
skier and started off with a couple of seasons in St Anton in the early 80´s, but
he soon ended up in the mythical and exciting Chamonix and stayed for six seasons.
That was the first turn to Chamonix…

His colorful background consists of being a biker building his own Harleys,
studying marketing and working that business during the 90´s, running three
restaurants in Stockholm and one in Chamonix with the best friend Tompa Månsson
(also ex-biker and excellent AL-guide). And after the Goofy Restaurant was sold
he settled down in Chamonix and raised a little family consisting of his dear wife
Francine and their six years old son Teo.
 
And as times are rolling by, Baggen is running his own business with Francine
and is getting established in Chamonix, but the dream is still glowing of opening
a new restaurant with long time team-mate Tompa.

As coming back in every guide blog, even one of Baggens best qualities as a guide
is his social competence, and that also explains why he´s in the business; “because of
all the nice people you would never meet otherwise”. A bit like his favorite ski
memory from -98 when he crashed into American top model Christie Brinkley in
the famous moguls “Limelight” in Sun Valley. Pleasant surprise…

Visst är det överlägset med pudersnö 2000 fallhöjdsmeter i det underbara
Freeride Paradise, som Alagna med rätta gärna kallar sig vintertid, men den 9e
augusti i år går inte av för hackor heller! Så gott som vindstilla, 100 %-ig
sikt över de kalkvita glaciärerna med sina ömsom turkosa och ömsom sensommar-
skitiga sprickor. Vi tog stigen upp från det mäktiga Salatipasset för att röra
oss upp över 3000 meters höjd mot gamla toppstationen Punta Indren.

Över den klippiga Stolembergåsen med luftiga och håriga passager på
både öst- och västsidan. Härifrån kan man spana in flera av vinterns härliga
åk som t ex Balma, Spallone, Indren Diretta och Aquila-couloiren.

Den som har hököga och gott minne från den gamla goda tiden i Alagna kan
lätt indentifiera den gråa kollosen bakom daHultberg som den mytomspunna
toppstationen Punta Indren där den gamla dieselkabinen knirkade sig in mellan
de välvda träsargerna, gungandes i vinden, med några kajor svävande under
kabinen längs de 70 meter lodräta klipporna under det ojämna aliminiumgolvet.
Väl uppe med andan i halsen på 3260 möh så kunde man knappt slita sig från
Ely och gänget som serverade magisk cappuccino på fiket Balma Break….

En av våra mest djuriska guider, jycken Noah, i sitt rätta element. Med en fond
som heter duga; Testa Grigia ovanför Champoluc och Salsadalen till höger i bild.

Snart började törsten göra sig påmind och vilket vattenhål kunde passa bättre än
Rifugio Guglielmina, just around the corner.

Men vem vågar beställa av denne man…..

Har man besökt Gugglan förut så vet man att denne livs levande alpine legend
vet vad vi bör ha i glaset (här med sin mäktiga grappahylla i bakgrunden) men
Francesco har förenat nytta med nöje och utbildat sig till sommelier, och kan med
passion och erfarenhet, plocka fram de mest storslagna viner från hyttans vinkällare,
som rymmer i runda slängar 6000 flaskor kvalitetsviner. Men eftersom hans
apfelstrudel och cappuccio är minst lika välsmakande på förmiddan och jag
fortfarande hade ett par tusen fallhöjd att avverka så höll jag mig till en fika.

Nästa vecka kommer nästa Alpine Legendsgrupp för att njuta av och övernatta
på Rifugio Guglielmina, och trampa de sagolikt vackra vandringslederna längs
Olendalen, Otrodalen och upp mot glaciären längs Monterosas vindlande
bergssidor. Något som varje bergtagen själ nån gång måste prova på.

Håll höjd!

//Henrik.