It´s been ages since I last spent a season in Zermatt and now it´s time again : )

I came to Zermatt just before New Year and we had a fantastic start with loads of
snow and time to enjoy it in good company.

Our new electric violet clothes from Peak Performance together with a lot of other bright
colored clothes influenced Jeppe to start calling us the caramels.

Here are the caramels, Carolina, Ida, me, Ola and Eve in front of the famous Matterhorn.

Around lunch time we passed by our friend John Wilhelmssons book exchange on
Gornergrat.

We lost Jonne 5 years ago in an avalanche and his book club friends made him a book
exchange just on the top of the run. It is a beautiful place and we have had many nice
picnics here since. Reading books and letters, looking at pictures and memories. If you
are lucky you might find snus and a cold beer in the box or even a bottle of Laphroaigh.
It took some digging before we found it, but it was still there and intact.

Gornergrat was beautiful and untracked : )

As we used to say back in the days, just another shitty day in Paradies!

After two weeks in Zermatt I went via Engelberg to Davos where we had the pleasure
to work in Morosani hotels and to welcome a returning client. For the skiers it was
outstanding conditions already when we arrived in Davos and many came back after a
day in the off-pist with a big smile saying they had the best skiing of their life!

We got another meter while we were there and Lian took this picture just outside Davos.
Looks like someone had some digging to do to get that one out.

Let it snow!
//Anna

En vinter som denna är frågan mindre, men den finns ju ändå där. Var ligger den,
världens snörikaste by?
Efter diverse efterforskningar hittar jag en (snö)grävande journalist som ägnat
en hel del tid på denna akademiska fråga.

Självklart handlar det förutsättningar och definitioner.
Om vi börjar med den smala definitionen av en by, så skall den ha minst 29 invånare,
minst 9 hus, en kyrka, en borgmästare och en skola. Det säger sig självt att
många platser på vår jord faller utanför denna avgränsning. Alla tempel och
moskéer, hövdingar och byäldste faller exvis bort men det kan kanske förklaras
av att den tyska journalisten gillar Alperna..
Hur som helst så har han studerat nysnömätningar och konstaterat att Damüls i
Vorarlberg fått mest snö under en 7 års period nämligen 9,3 m i snitt/år.
Just i år lär det vara långt mycket mer ty Schweiziska snö och lavininstitutets
mätningar visar att Alperna på sina platser har fått 2½ gånger än det normala.
http://www.slf.ch/lawineninfo/schneeinfo/hsm/index_EN

Damüls ligger i den nordvästra delen av Alperna som möter den fuktiga Atlantluften
som vintertid regelbundet sveper in över Europa.

På bilden ovan kan man ana Bodensjön och det tyska plattlandet varifrån vindarna
med den fuktiga luften kommer.

Här faller snön och lägger sig vackert över skidområdet mellan 1300 och
2000 m.ö.h.

Jag var lite fascinerad av sprickan i snön som visade sig vara ett översnöat
lavinstaket på ca 3 meter.

En ”officiell” mätpinne strax utanför mellanstations lifthus.

Damüls bykärna 1342 m.ö.h. består av en kulle med en vacker kyrka sprängfyllt
med konst och statyer i trä från 1500-talet som ser helt opåverkade av tidens tand.

Min slutsats är – Snö är bra för själen

To finish off a beautiful hiking season our own guide Anneli ”Lian” Green-Brzezinska
finally went on her dream trip to Nepal. With just a few guests and together with
guide and tour leader Pi-Charlotte they found the combination of Walk & Talk most
fascinating, with long days and hikes full of meetings with culture and mountain
people. Even though the altitude sometimes made it hard to both walk and talk….

Early morning walks to nearest temple is a daily routin. Hinduism and Buddhism are put
together in a “practical cocktail” and you do talk to the gods and offer flowers and incents.

In the middle of the chaos there are oases of calm like the Bouddhanath Stupa
with “The all seeing eyes”. Locals, tourists and monks walk around it together,
clockwise in calm and peace.

Married women are wearing red and they have golden earrings although that’s all
they have. My college Pi-Charlotte and one of her friends on an early morning walk
in the sunrise.

We are heading north in a Jeep for 5 hours, to the National Park of Lang Tang,
a 7000m. We see the Mother of mountains Mount Everest east of us.

3 guides, 3 chefs and 6 sherpas where taking care of us for 6 days. Guiding,
serving, coocking , carrying all equipment and us too when it was steep.
Fantastic hard working and friendly people.

This kids lived at 2000m with a beautiful view. No Dahus around but some
mountain cows…
Last people we saw during 5 days on our little expedition.

Sudip was our service minded, caring and professional head guide. One of the best
I have met. He and his colleges brought us safely from 1800m up to 4100m and
down again to 1600m.From rice fields and rainforests up to snowy mountains.

Dinner is prepared in the sunset with the Himalayan Mountains behind. A three
course meal is served in the blue tent every night. We can recommend the
Panch Pokhari, 5 lakes Trek , 4060m by all means. And there are hundreds of
others still to discover….

Thanks to our guideteam, Pi-Charlotte, Anna & Susanne from Lian

Nu kommer den. Listan du väntat på i åratal. De bästa glaciärerna för skidåkning.

Den stora fördelen är naturligtvis är snögarantin om uttrycket tillåts. Med 10 cm
nysnö är det fantastiskt. Och den kyla som glaciären avger skapar goda
förutsättningar för nederbörd i form av snö i omgivningen. Tignes har sin glaciär
La Grande Motte öppen för skidåkning 365 dagar om året. Val d’Isère har en liten
glaciär Pissaillas som bara är öppen en månad på sommaren men är ett säkert kort
under för och eftersäsong. Les 2 Alpes består egentligen av två glaciärer men har
fallit offer för sin egen framgång och har dessvärre ofta kö bestående av
entusiastiska italienare.. Les Diablerets i närheten av Gstaad är i plattaste laget
men när snön väl kommer finns här några riktigt fina åk i dess omedelbara närhet.
Zermatt och Cervinia delar sannolikt på den bästa glaciären för skidåkning.
Nästan 1000 m fallhöjd slår Sveriges största skidort…
Saas Fee är populär bland snowboardåkare.
Tirol har fem glaciärer. Stubai och Hintertux ligger inte långt ifrån Innsbruck.
Ötztal och Pitztal delar samma bergsmassiv som Schnalstal på den italienska sidan.
Kaunertal är den senaste och märkligt nog den minst kända av glaciärerna i Tirol
ty den är väl värd ett besök.
Zugspitze, Bayerns högsta topp har en glaciär som ligger i gränslandet och som
nås med kabiner från Österrike en klassisk bergbana från Garmisch Partenkirchen.
Kaprun i närheten av Zell am See är väl för oss svenskar den mest namnkunniga
av alla. Mölltaler Gletscher i Kärnten i skuggan av Grossglockner är en riktig pärla.
Italien kan skryta med 1½ glaciär nämligen ovan nämnda Schnalstal / Val Senales
i Sydtyrolen samt Stelvio som dock bara är öppet på sommaren ty vägen dit är
vinterstängd.
Och det var hela listan.

Och så några till.

Några glaciärer lämpar sig bara för längdåkning tex Plaine Morte vid Crans Montana
eller Dachstein ovanför Ramsau.

Till detta kommer ett antal skidorter som i sina skidområden har en glaciär eller två.
Flims och Engelberg har båda varsin liten glaciär nära toppstationen där man
liftburet kan roa sig om snön skulle tryta. Ex vis Andermatt, Les Arcs, La Plagne,
Val Thorens, Alpe d’Huez, Verbier, Arabba har alla en glaciär ”mitt i pisten”

Det finns två magiska glaciärturer man bör göra i sitt liv. Den legendariska Vallée
Blanche från toppen av Aiguille de Midi som föder många av de 500 Bergsguider
som lever i Chamonix eller från Punta Hellbronner med någon Guido från Courmayeur.
Den andra gör man på egen hand genom att från toppen av Diavolezza följa den
10 km och dagligen kontrollerade ’Skiroute’ ner till Monteratsch.

De allra flesta av Alpernas glaciärer är dock otillgängliga för skidåkning. De finns
på hög höjd i ogästvänlig terräng. De rör sig sakta över ofta ojämnt underlag vilket
gör att det bildas sprickor. Dessa sprickor är förrädiska ty de kan vara täckta med
svag snöbrygga och ibland kan de även sluta sig… Tipset är: ta med en Guide

Det finns även underjordiska glaciärer som fascinerar med sin eviga kyla även
under heta sommarmånader.

Världens största isgrotta http://www.eisriesenwelt.at

Alpernas längsta glaciär Aletsch börjar egentligen som tre glaciärer kring toppen
av Jungfrau. De krockar vid Concordia och glider sedan ner mot Brig i Wallis.
Hela regionen finns med på Unesco lista över världsarv.
Den är dock pytteliten 120 km2 jämfört med Islands tillika Europas största;
Vatnajökull 8300 km2

Mera kyla åt folket

Ever wondered why there are so much cheese around in the alpine ski resorts?
Well, it’s very simple, because of all the cows! The mountainsides that are so
perfect for skiing are full of happy cows, sheep or goats during the summer months.
And cheese is conserved milk.

All alpine mountain resorts with some very few exceptions are actually farming
communities. Most farmers prefer to have their living quarters below 1500 m but
from mid June to mid September they migrate to higher grounds. To their
Alm (ger) Alpage (fr) Baita (it). And they all long to go to their little paradises
and listen to the Sounds of….

The swiss cheeses include Emmentaler, Gruyère, Appenzeller but also the less
known Sbrinz and last but not least Raclette which is suitable for melting…

The french mountain cheeses include, Beaufort, Tomme de Savoie, Reblochon,
Abondance and Chevrotin

As the entire Italy apart from the Po plaine is mountainous I have chosen to
limit the choice to cheese made close to the Alps. Fontina is made in Aosta,
Gorgonzola in Piemonte and Grana Padano which often is mistaken for the real
Parmegiano. That the Dolomiti cheese is produced locally goes without saying

The austrian cheeses are less know and often just called Bergkäse which could
be anything of the above mentioned hard cheese and they are often just delicious.

If want to know the locals, to know where to ski or not
- ask them about cheese
Say cheese and you’ll get a smile…

Titt som tätt pratar vi snö. Det tillhör liksom årstiden att vi
längtar efter den vita varan. De ständigt återkommande frågorna;
Hur blir vintern i år? Har det börjat snöa? När kommer snön?
Var är det mest snö just nu? Och i januari? Är det snösäkert
i Couchemyr eller bättre i Grünewald?

Låt oss ta det hela från början. Berg omgivna av vatten/hav
får nederbörd. Ju högre berg ju kallare är det. Normalt sjunker
temperaturen med ca 1 grad per 100 höjdmeter.
Isoterm 0 grader dvs fryspunkten höjd över havet brukar anges
i väderrapporter i bergsområden. Det brukar snöa strax (i höjd
räknat) nedanför fryspunkten.

Snögränsen i Alperna sjunker under vintern och stiger under
våren. I normalfallet ligger nollgränsen kring 4000 meter på
sommaren och 900 m på vinter. men det finns stora lokala
variationer. I östra alperna är nollgränsen oftast lägre,
snarare 700 m, på grund mer utpräglat inlandsklimat, vilket
förklarar varför Österrike med sina lägre dalgångar oftare får
snö än regn.

I Skandinavien är breddgraden mer avgörande än höjden.
Men även här finns naturligtvis stora lokala variationer.

I Alperna är snödjupet naturligtvis beroende på nederbörds-
mängden men även på (frånvaron av) tjäle, vind och framförallt
solens inverkan.
Snötäckets djup är alltsomoftast mycket ojämnt.

Just i detta nu finns det i trakten av Mercantour strax norr om
Nice snö på nordsidan av berget ner till 2400 medan man på
sydsidan måste bege sig upp på 2700 m innan snön breder ut sig.

Lokala variationer

Om det ligger en glaciär på hög höjd för den ofta med sig ett
kallras dvs kylig luft som kryper ner under den ”allmänna”
fryspunkten, vilket är fallet i t.ex. Engelberg eller Andermatt.

Dalgångens väderstreck påverkar även den lokala temperaturen
som gör att det kan snöa på ena sidan ett berg. På många
platser i den 130 mil långa Alpkedjan pratar man även om
vädergräns. Där nordalperna möter sydalperna. Chamonix och
Courmayeur ligger knappt 15 km från varandra men har olika
väder minst var 3e dag.
Det finns bergsområden där vädret fastnar där Grossglockner
är det mest omtalade.

Så vart ska man åka? Med lite tur får man snö..

De finns många skidorter som med statistikens hjälp försöker
hävda att de har/får mer snö. För att nämna några sådana
platser; La Thuile som ligger öster om ett högt pass i Aostadalen
får ofta mer snö än omgivningen, liksom den vackra men guds-
förgätna hålan Bonneval, Flaine ligger på något idealiskt avstånd
från Mont Blanc och får ofta mycket snö, Andermatt är ett
omtalat snöhål, Fieberbrunn som trots sin låga höjd får ofta mer
snö och är nog den lägsta orten i Alperna att arrangera
Freeride World Tour.
Arlberg skidåkningens vagga i Alperna har med sin långa tradition
gott om snö, men någonting har hänt?
Platsen som slår alla med häpnad torde ändå vara Warth i
västra Österrike som aldrig har förstått idéen med snökanoner.

Klimatförändringen då? Javisst ser vi saker ske men de ger inga
enkla svar. Glaciärer krymper, men det snöar mer, det snöar
under udda tider, vi har upplevt flera högtryck utan nederbörd
under 4-5 veckor mitt i vinter, det blåser mer, vi har sett
skidområden avsluta sin säsong med rekordmycket snö och
förra året täcktes hela alpkedjan av sällan skådad snömängd
i november.
Osäkerheten får vi nog fortsätta leva med.

Öka din chanser genom att börja tura. Med stighudar under
skidorna kan du nå snö nästa året runt. Frågan är bara hur
högt du vill och orkar ta dig.

Have fun in the snow

The fifth highest cliff in Europe is just around the corner from Cassis on
the Mediterranean coast. 394 m.a.s.

How do we know it’s true? Well we don’t but at least it sounds
impressive doesn’t it. On top of it there is a spectacular road called
Route des Cretes and it closes on windy days…

Just opposite the bay of Cassis are the famous Calanques. A favorite
springtime spot for frozen climbers as it is all nice and warm. The same goes for the late autumn. The word
calanque is patoi, local dialect, for a windprotected inlet in the mountains.
A fjord in miniature.

I was in La Ciotat for the weekend and the local mountains were calling
my name. I rented a bike and decided to take the trail up.

The special shaped cliff protecting La Ciotat is called Bec d’Aigle which means the eagle’s beak and it’s
82 meter high.

The view from the top of the trail was stunning

The edge is a windy place though. 200 days a year the wind is 7 or more
on the Beaufort scale. La Ciotat is known throughout history as a shipyard.
Nowaday the ships are gone and replaced by rather luxury yachts in need of repair.
The area is soon to be a national parc to be saved for future generations.

left a white one…
Winter has finally arrived, or?
St. Moritz has a lot to offer, but only about 42 days of snowfall a year.
I experienced two out of 42. Hallelujah!

We arrived in a green valley and left a white one.

Magic morning memory. Looking out through my window at 7 am.

One good start of the day was morning exercise in the Hotel SPA area.

Going up to the Corvatsch top station for lunch, at 3303 meter above sea level.

The view is normally very nice. Well, as you now know St. Moritz has 323 days of
very nice views. The weather changes quickly in the mountains. You never know
what you will get…

Our favorite  Alexander Hunger from the Swiss Convention and Incentive Bureau.
He knows all it is to know about Switzerland. Here we also have the host of Corvatsch,
Andrea Rominger from the Corvatsch ski area in Engadin St. Moritz.

If you never been to St. Moritz you got to go there. One more good place to visit is
the little hut up at Mouttas Muragl. Try one or two of their 800 different kinds of wine,
a ”Kalte Platte” or do some toboggan runs from up there and down to the Valley.
You go back up by a small mountain train on steep mountain trails.

Pontresina is one of the neighbor Villages of St. Moritz and it is totally rocking here.
Especially if you go there over the big event ”Voices on Top”. Cassandra Steen and
Philipp Frankhauser made the whole Valley swing this weekend.

Bubbles und the evening and bubbles in the morning.

Why not end the trip the same way as it started; with some more morning exercise.
Well exercise or not, this is treatment for the soul.

The rhaetian private rentable railway wagons are very airy and comfortable.
How do you travel?

When leaving the Engadin Valley the sun came out to say good bye.

Big thanks to the local stars in Engadin and to:
Alexander Hunger Switzerland Convention & Incentive Bureau,
Daniela Hofstetter Convention Services/Engadin St. Moritz,
Pascal Rechsteiner Rhaetian Railway
Beat Spörndli Pontresina Congress
Andrea Rominger Corvatsch ski area

See you soon Engadin, keep up the bubbles and the snow.

Tiden går fort när man har roligt. Förra tisdagen var det dags för vår årliga fest som
dessutom blev ett jubileum då Alpine Legends uppnått en ansenlig ålder av 5 år!
Förberedelserna var många.

Musik är också en självklarhet så vi var extra glada att allas vår favorit Mathias
”Biffen” Larsson hade tid att komma förbi.

Tidigare teman har varit Schweiz, Italien, Frankrike och Österrike.
Denna gång valde vi inte ETT Alpland utan ”The best of the Alps”. Vårt catering
team var givetvis på plats. Med ost från Schweiz, schnitzlar
från Österrike, gulasch, korv och sauerkraut liksom anklever och mögelost.

Desserten blev ännu en tradition i form av figurtårta a la Alpine Legends.

Som vanligt minglades det friskt… här är våra vänner på Peak Performance.

Marianne Söderblom från Schweiz tourism tillsammans med Österrikes
motsvarighet Helen Wiberg.

Skilodge Erik Spongberg och Niklas Möller myser med Lian.

Ingen fest utan tävling. Årets quiz var en bildtävling med skidorter och berg från
Uzbekistan, Alperna & Norden.

Det var många som svarade och Peffe rättade så svetten lackade i tvättstugan.

Johanna Fridheim höll i prisutdelning.

Avslutningsvis så hamnar vi alltid i grappabaren där Henrik lär alla som vill allt
han kan om grappa. Just denna gång var gästerna inte så svårövertygade.

Sen fortsatte festen och vi hoppas det blir fler jubileum att fira framöver!

KEEP celebrating birthdays!

As you all know we make tailor made trips to steep terrain. Our yearly Kick-out
just took place. Our own conference trip to steep terrain. We love exotic places
that we usually do not hear of. This time we went to south of France. We landed
in Nice and from there and on we got drawn to the hills and mountains.
If it was steep? Well… see for yourself.

After an about 40 min hike we came to the first tricky part. Leaving ground
entering space. Via Ferrata is a hit!

Our own mountain guide Tompa was our strong leader. He put safety first and
showed us how to do things right.
Awesome action ruled Alpine Legends. VD Erik Borggren was not afraid of heights.

300 meters of altitude drops. And here we are balancing on a wire. Pontus was
the first one out on the Tyrolean. Adrena-liiina!

After a climb, it was conference time. Up in a small hut, surrounded by
forrest and mountains, focus and development was the main point. What could
be a better place than having a conference right here. The ideas flowed.

And the excitement continued. The second day was crazy canyoning the big
exercise. Who is ready to get wet?

Tatiana taking off.

Dream team gathering, surrounded by water and mountain walls. Hallelujah!
Where is the snow?…

Everything finally comes to an end. Enjoying the moment and our last evening at
Pontus and Evelyn´s place in Biot.

Their roof terrace gave us the view we needed, ocean, mountains, sun and
rainbows was brightening the day.

Good wine, lots of food, colleagues and friends. What a peak of the trip, what a
perfect ending of the ”kick out” and what a great memory.

Now, back home in the Office, filled with energy after adventures and conferences.
Yes, we do miss the nice summer heat, but we even more look forward to the winter.

This is was life is about. Always put an extra glimpse of everyday life.
Alpine Legends, Living the dream