Just over a week ago we spent some good times on the spectacular island of Iceland.
With some extra days well planned before the group´s arrival we set off to the northern
part and the Troll Peninsula where the mountains call for skiers. I was here three years
ago investigating the ski touring and freeride possibilities, but then a cold March snow-
storm limited my expedition. This time the sun was shining on the northern shores.

We met up with our local legends, Marino and Finnùr, who provides heliskiing, snow
mobiles and packages and knows the secret spots. We went for the nice slopes on
the photo above.

Our guide Pontus unloading the snow mobile on the favorite peak of today, at 800 meters.

Pontus heading for the steepest run for today, the tricky coloir leaned about 45 degrees.

The best part of the skiing is the vaste faces without obstacles and space for big turns.
We had 10 cm of fresh pow on the top but as the weather quickly changed, as it most
often do here, we got some spring snow at the end of the day. We made 8 nice runs
with between 500 and 700 fall meters each. The snow mobiles quickly pull you up to
next run. Cannot wait to bring a group here!

After a great day of fun skiing in a new and inspiring alpine environment, with the
impressive Atlantic Ocean just by the end of your runs, we went for a really late
lunch in the harbour, fresh lobster soup coming up! The second best thing about
Iceland is the food. Amazing cuisine in the middle of the ocean. Then it was time
to hit the road back towards Reykjavik area again.

When our group arrived we had horseback riding, snorkeling and river rafting on the
program, not bad at all. As long as you can finish off with a swim in a hot pot. And some
crazy good party in Reykjavik between the conference sessions! That makes Iceland one
of the best and most complete destinations for small and large conference groups!

I´m always on my way back, either with or without a group!

//Henrik

There is a special feeling in the Alps this time of year. The winter is coming to an end
and people are starting to dream about shorts, bikes and barbecues.
But sometimes the weather changes your plans and you get some of the best powder
of the season in April. It happens almost every year and so it did again. April fools…
But a sure sign of the inevitable ending are the End of Season Parties.

If you want to know more just click on the words in the text.

Some parties take place at the end of March like the legendary Free Heel Festival in Livigno,
a must for every fan of Telemark. If this is your kind of fun just block next years
19th version, 6-12 April 2013.

The answer for most resorts seem to be rock concerts on the mountain or in the village.

Here are some samples:

Portes du Soleil had a number of concerts on the mountain during a couple of days in March,
they called it Rock the Pistes Festival

Zermatt has its own unplugged version of party going on this very week

Sölden has its reputation of being a party town to defend and they present themselves
as the Alpine Hotspot of Sports and Lifestyle. They have a Electric Mountain Festival
9-21 of April. The top name is (or was) the French Super Star DJ David Guetta.

Val d’Isère has a couple of days of Party, they simply call it Fetes de fin du Saison
Mostly French locals and British tourist but supposed to be quiet fun, 27/4-1/5.

The wildest Party of all is said to be the Mega Concert Mega Party at Idalp in Ischg on the
30th of April. This year Mariah Carey will be on stage at 13.00 in front of an audience of 20.000.

Previous years have seen superstars like Elton John, Tina Turner and Roxette.

The craziest end of season happening by far is the Defi Foly in La Clusaz where the
little cute and quiet mountain lake Lac des Confins becomes the scene of a fun and
crazy attempt to traverse the lake on skis, boards and all kind of imaginable vessels.
Watch this 5 min movie (in French) defi foly

And if you don’t like the idea of ending the winter there is a place that usually
have another 2 month of skiing and the season actually starts with a Party on the
24 of May. 790 cm of snow at the bottom station. Hello Stryn

Cin Cin, Santé, Saluti, Prost, Skål

I veckan var det dags för vårens skidtur. Planen var att gå en variant av Tour de
Monte Rosa. Min före detta kollega Eva Rimnäs & hennes kompis Anna Backlund
kom till Zermatt på söndag kväll för att vara redo att ge sig av nästa dag.

Eftersom vi hade en kort första dag så passade vi på att dricka en god kopp kaffe
på Le Petit Royal Café.

Väderprognosen såg inte strålande ut, men vi tänkte att det ändå vore kul att gå upp
på Breithorn på väg till första hyttan som var Ayas på italienska sidan. Breithorn är
känd som Alpernas lättaste 4000-meters topp och nås nästan med Europas högsta
lift till Klein Matterhorn 3820 m. Sen går man de sista 300 höjdmeterna upp till toppen.
Bestigningen är enkel då det i princip bara är en brant backe upp, dock på glaciär och
hög höjd.

Vi gled ner på platten och satte på skinnen. I Italien sken solen, men tittade man åt
Schweizsidan var det tjockt. Så det blev bokstavligen in i dimman upp till toppen. Sikten
var tyvärr så dålig när vi kom ner att vi valde att inte ge oss ut på glaciären ner till Ayas.
Istället åkte vi ner till Testa Grigia för att övernatta och hoppas på bättre väder nästa
dag.

Hyttan ligger precis på den italienska sidan av gränsen på 3480 m. Här sover man
kungligt i våningssängar med riktiga täcken. God pasta till middag och riktigt italienskt
kaffe. Frukosten var också en positiv överraskning med allt från yoghurt, bröd, ost,
skinka, juice och kaffe. Lite annat än på vissa hyttor där man bara får bröd och
marmelad att kolhydratsladda med.

Här är utsikten från vårt rum i ljuva morgonstund : )

Vi lämnade Testa Grigia efter frukost och knallade upp till Klein igen.

Vi befann oss själva i strålande väder och hade perfekt sikt upp mot Breithorn, men i
dalen i Italien låg ett tjockt molntäcke. Vi fick tänka om igen… Prognosen var dessutom
riktigt dålig så vi åkte Schwarztour ner mot Zermatt igen.

Väl nere på Gornergletscher har man bra koll på andra sidan av Breithorn som ser
betydligt mer svårbestigen ut.

När vi kom ner till byn tröstade vi oss med en after ski på Snowboat.
Sen lagade Sandy korvgryta åt oss i lilla lägenheten, gött!

Last week Neil and I decided to go up to stay the night at the New Monte Rosa Hut.
The weather was fantastic and we skied the Schwarztour down to the Gornerglacier.
It was 10 days since it snowed so the decent was more like pist skiing, but of course
with less people and a beautiful scenery.

At the bottom we met some other mountineers with heavy back packs heading
towards the hut.

Almost there we passed the Zwillings Glacier where it meets the Grenz Glacier.

We got to the Hut and had a nice afternoon in the sun.

The hut is almost like a hotel nowadays with toilets and shower in the hut, heating and
single bunkbeds intead of the dorms that was the only option in the old hut.

The food was nice and we had a good view of the sun going down behind Matterhorn.

The alarm went of at 4 am and we set off at 5.15 am with our head torches.

I love the mornings in the mountains. It was a clear night, so calm and walking
is almost meditative. Then the sun rises and you are surrounded by beautiful peaks.

We made it to the 4200 m then I was to tired to continue. From there we had a good
view of many of the surrounding 4000 m peaks. Breithorn 4164 m, Lyskamm 4527 m,
Matterhorn 4478 m and Nordend 4609 m.

Then we skied down. Starting off a bit hard and icy…, but in the end we found some
surprisingly nice snow : )

MVI_2256

Keep Touring!

/Anna

Dagen mission ”från toppen till botten”. Jag och Jossan kände att vi måste ha ett
mission för dagen. Vi drog på oss laggen och siktade in oss på Titlis. En enkel
språngmarsch på 20 minuter uppför från Rotairliften på Titlis hela vägen upp till
toppen.

Halvvägs upp till Titlistoppen. Nedan skymtas Titlisbanan

Vacker vy från Titlis

Efter några pustande andetag kom vi upp. Det är ju inte varje dag man springer
uppför på 3238 meters höjd.

Jossan och jag är ärade fans av alporten Mürren. Här spanar vi in bergstopparna
Jungfrau, Eiger, Mönch och Schilthorn.

Topparna - lätta att spotta.

Team J&J

Snön är vindpackad uppe på toppen, men längre ner i Steinberg väntar mjuk vårsnö.

Time for take off. Jossan tar täten och Steinberg ligger rakt under oss. Jiihaaa!

Nu är det bara Talabfahrt kvar. Bara.

I början av Talabfahrt hittar vi Loyd från Sydafrika. Han har hamnat lite tokigt till
och vet inte hur han ska klara att åka ner för hela Talabfahrt. Med mycket vilja
och coaching löser sig allt!

Hope to see you soon again Loyd. You are a true fighter!

Vi säger hejdå till Loyd och går till Ski lodge för en liten kall och kallskuret.

Jocke vet vad som krävs för ett perfekt avslut på dagen.

Over and out. Mission complete!

Nu börjar det bli vår på riktigt i Alpen. Då mer än någonsin tänker jag på hur mycket
jag gillar allt som man får på köpet här förutom skidåkning. Vackra vyer, god mat,
skönt häng i solen, kul after ski och spontana människor. Sen kan våren inte riktigt
bestämma sig så när man tror att nu är säsongen slut, då kommer det ett fint litet
dump.

Förra veckan tog jag tåget från Zermatt till Chamonix. Jag brukar använda restiden till
att jobba, men på ”lillputtetåget”, Mont Blanc Express från Martigny-Chamonix tog
batteriet slut och till skillnad från de vanliga schweiziska tågen fanns inga eluttag.
Jag fick helt enkelt luta mig tillbaka och bara njuta av tågresan.

Det hade varit synd att missa den här utsikten.

Väl framme i Chamonix mötte jag upp Tompa som jag skulle ha en grupp ihop med i
Courmayeur och Peffe för att få en av våra minibussar. Det är lite pyssel att få
logistikpusslet att gå ihop, men oftast hittar vi en smidig lösning.

I Courmayeur var det riktig vårvärme. När vi kom fram hade vi möte med bergsguiden
Alberto för att stämma av vad som var möjligt att göra med de som ville åka off-pist.
På grund av värmen sa han att det i princip bara gick att åka Valle Blanche eller Toula.
Off-pist i systemet var inte att tänka på då det inte frös ordentligt ens på natten.

Vi hade en magiskt fin rekardag och även om det var varmt så var basen bra och till
och med längdspåren i Val Ferret såg fina ut.

På nedvägen hade vi fin utsikt på italenska sidan av Monte Bianco.

Vi åkte igenom systemet och hälsade på de som skulle hälsas på på berget sen kände
vi oss redo att ta emot våra gäster som skulle ha konferens i Courmayeur.

På torsdagen mötte vi våren i Aosta när vi körde ner för att handla dryck och snacks
till transfern och hälsa på vårt transferbolag. Sen kom gästerna och på fredagen
visade Courmayeur sin bästa sida med strålande sol och en fantastisk lunch på
berget. La Dolce Vita at its best! Off-pist gänget åkte Valle Blanche och åt lunch i
Chamonix, det var ett glatt gäng som satte sig i möte på eftermiddagen.

Sen fick vi lite skruttväder och på söndagen regnade det hela dagen. Ett gäng tappra
åkte ändå upp på berget och vi avslutade med enligt ryktet Italiens bästa pizza på
klassiska pizzeria Tunnel.

Kontrasterna är många. När jag kom tillbaka till Zermatt i söndags kväll vräkte snön ner.

Sen åkte vi champagnepuder i Schwarzee skogen : )

Härligt!
/Anna

It´s my birthday today, but since I am in a ski resort and everyone is working on
Saturdays I celebrated it yesterday with a nice day on the mountain.  The tour
we were doing is the most famous off-pist run in Zermatt, called the Schwarztour.

Here is Sheila, Neil, Uffe and me all excited to go on the Glacier. We took the lift
up to Klein Matterhorn.

To get to the Schwarzee Glacier you have to do a long traverse behind Breithorn.
For the last part it is easier to put your skins on and then you skin for about 30 min.

Neil took the lead. There are several nice ways to get down and we got some nice turns in.i

In the middle you cross a beautiful part of the glacier. Almost like a post card!

Some people headed towards Tommie’s bowl, while we found a nice line on the right
side of the big bowl. At the bottom we stopped on the moraine for a picnic.

From there we could see the persons that headed for Tommie’s bowl coming back over
the ridge and releasing a small avalanche. We also had a great view over our run.
It is one of the longest off-pist runs in the Alps since you start at the top of Klein
at 3 982 m and you end in Zermatt 2 300 vertical meter down.

We continued down the Death Valley as we call it. It is like a valley in the glacier.

In the end you pass through the glacier tongue.

We stopped for a quick beer at Arolied in the sun and then a short after ski at
Sparky´s bar. A good ending of a perfect day!

Denna onsdagsmorgon började strålande. Jag och Herr Nilsson begav oss till
Hammarbybacken för att få ett par frukoståk innan det var dags att bege sig till kontoret.

Fallhöjden kanske inte är legendarisk men solen strålade och Haglöfs bjöd på
frukost – stämning!

Ett stort tack till Per Jonsson, Haglöfs och alla andra för detta trevliga initiativ!

La Clusaz är en optimal konferensort som slår en med häpnad och nyfikenhet. En
vacker alpby i nordvästra delen av Aravis-massivet. Här finns skidåkning för alla.
Branta nordväggar där snön håller sig stabil länge kompletteras av fina breda
backar i söderläge. Hotellens stora utbud och bra kvalité fulländar den mysiga
byn.

Peffe Brzezinski visar vart skåpet ska stå!

Alpine Legends egen Peffe bor i Annecy och har la Clusaz som bakgård. Han
bjuder på både storytelling och guidning på berget.

Utsikten från Massif de l'étale 1957 m.ö.h

Det säga att det är svårt att fånga en vacker utsikt på bild då den är alltid bättre
i verkligheten…

La Clusaz är även freestylelegenden Edgar Grospirons hemmaplan. Ja, vill man åka
puckel finns mängder att välja mellan. ”Do like Edgar” eller så freestylar man i liften
istället…

En kaffe i solen kanske?

Lokalborna och bröderna med svensk mamma driver Telemark café. Om man har tur
får man till och med en ”puss” när man kommer in.

La Clusaz har nu ett snödjup på 320cm och vi är nöjda efter dagens skidåkning. Solen
fortsätter värma långt inpå eftermiddagen. Det är en lyx att få skida med både Anna
och Peffe som bjuder på gott sällskap och bra tempo på berget. La Clusaz gillar vi
skarpt. En pärla i franska Aplerna.

Årets ”mitt i vintern möte” har precis tagit plats i mystikens Megève, en charmig
alpby vid foten av Mont Blanc. Med solsken, skidåkning och en rågad snötillgång
bjuder franska Alperna på sitt bästa jag. Och vill man äta kanin, som retare appétit
(aptitretare), grodlår till förrätt och lever till huvudrätt finns hejdlöst med stjärnkrogar
att välja mellan. När halva vintern passerat gäller det att inte tappa fokus, utan
fortsätta höja ribban. Megève är en utmärkt plats för att låta inspirationen flöda och
arbetsgnistan låta brinna.

legendarisk råbiff till lunch på legendernas favorit hak

Vi får äran av Bjørn Aaseruds sällskap, en Alpine Legends-favorit och lokalbo i Megève.

Team electric violet med lokallegenden Björn Aaserud bakom kameran

Att vår egen legend Peffe Brzezinski har bott i Megève i 13 år står kanske inte skrivet
i historieböckerna, men väl känd och bekant är han med mer än bara människorna
och bergen. Peffe guidar oss runt och visar oss sina ”praliner” som han kallar sina
favorit-offpist-repor. Och vi njuter.

Ski in - Ski out. Vad annars?

Bjørn Aaseruds egendesignade Chalet, självklart med Ski in – Ski out.

Hemma hos gästvänliga Bjørn, Hege och Lea får vi bo. Här fortsätter vår konferens.

När mörkret faller över en by som Megève lyser staden likaväl. Den glittrande
Swarovski prydda julgranen förgyller torget framför kyrkan, dyra butiker finns det
gott om, blandat med créperier, mysiga caféer och barer. Här finns allt och lite till.

Väl dags för middag finns det inga spärrar för vad som serveras. Njutning och
välbefinnande står högst upp på menyn.

”When in France, do like the frenchman” Ja, maten den flödade. Med rätter som kanin,
grodlår, lever och chokladmousse med maräng som avslut konstaterar vi middagen
som både en smakupplevelse och njutning.

Slutet gott allting gott. En konferensresa i Megève ligger på högsta nivå för alla
smaker och lökar. Bra offpist och pist-skidåkning finns. Då många av de vanliga
Megèveturisterna knappt åker skidor, utan mest dricker skumpa, talar för sig själv.
Berget är ofta folktomt, framförallt på förmiddagarna. För den skidpassionerade
människan är det en dröm!